Hej! Jag har börjat hälsa allt oftare. På allt fler. Inte nödvändigt att vi känner varandra för det, men en kort hälsning muntrar upp och det är så sant som det är sagt: Man får aldrig en andra chans till ett första intryck.
Jag vet att det finns de som känner sig ensamma och utanför, som är rädda att gå ensamma på gator och torg när det skymmer. Ett hej och ett lugnande ögonkast sprider trygghet, det bjuder jag så gärna på.
Ett hej kan också innebära möten med fantastiska människor. Som damen som plötsligt kom in på jobbet och frågade efter en journalist. Jag blev nyfiken och tog mig en stund att sitta ner och lyssna. Vi sa hej och sedan var det en fantastisk historia hon hade att berätta.
Ibland skingrar sig molnen. Så var det för damen framför mig. Hon var märkbart tagen, stillade en tår som fastnat på kinden. Damen hade haft besök av sin väninna, som hade tyckt att hon skulle byta ut värmeljuset mot ett elektriskt. Damen for ner på Clas Ohlson, men där fanns femtioelva olika lampor att välja på. Expediten var trevlig och försökte hjälpa till, varför damen ville runda av på ett snyggt sätt. Hon drog till med en vit lögn:
”Min väninna är här ute och jag måste fråga henne vilken lampa det var”, hittade damen på.
Hon tog rulltrappan upp, och därutanför stod – väninnan med make!
Väninnan följde med ner på lampavdelningen, rätt belysning inhandlades och båda tog rulltrappan upp. På väg till bilarna, som råkat parkeras helt nära varandra, småpratade de. Men damens väninna uppfattade inte allt. Hon frågade varför vännen sluddrade. Plötsligt gungade allt till, flera personer hjälpte till och la damen på filten som de hämtade ur hennes bil. Hon fick väninnans handväska under huvudet. Väninnan larmade ambulansen, med tjutande sirener gick färden till lasarettet.
Där blev hon kvar över natten. En så kallad ”tia”, en föraning om stroke, hade drabbat henne. Hon hade känt sin väninnan länge, men att denna varit en skyddsängel och fanns där för henne just då kunde hon inte komma över.
Så mycket det finns att lära sig om livet, och den mellanmänskliga zon vi vet så lite om. Jag hjälpte damen att välja ett av de utkast som hon skrivit till ”Dagens ros” i GA. Hej, sa vi sedan till varandra.