Jag väntade till den 14 april med att skifta till sommardäck. Fanns det någon vag förhoppning längst bak i reptilhjärnan om att vintern äntligen skulle slå till? Nä, knappast. Vi har inte haft en ordentlig vinter på, vet inte när. Året innan satte jag inte ens på dubbdäcken. En icke överdrivet inspirerande uppgift som medvetet ignorerades. Olagligt? Inte om man låter bilen förbli i garaget om det skulle komma några millimeter snö, som ändå är borta till otendag.
Det var det som hände i samband med däckbytet som förbryllar. När jag skulle rulla in däcken för sommarförvaring så visade det sig att ett var odubbat. Lägger alltid fram däcken framför varje hjul och är hundra på att jag monterat fyra stycken. Hade lyckats med ”konststycket” att skruva tillbaka ett av dubbdäcken på bilen. Obegripligt, minst sagt.
Att vara sent ute tillhör annars icke mina svagheter. Bara fint folk kommer sent. Handlade det exempelvis om en sen presskonferens så var jag på plats i god tid. Samtidigt som GT:s kvällsreporter som också visste att hålla tiden. Där satt vi och väntade tillsammans med den sammankallande som hade fått ett halvt löfte om att radion skulle dyka upp. Men varför skulle man göra det? I kommande morgonsändning hade man två färska referat att saxa ur.
Satsa på kvalité! Under mina år på Dianas stigar var jag väldigt noga med att bössan skulle ha ett riktmedel av bästa märke. Ville träffa mellan nosen och bogen, inte mellan svansen och skogen. Förra veckan hade jag glömt denna gyllene regel när det skulle införskaffas en poster med galopperande hästar att ha över hörnsoffan. Nåja, affischen var det inget fel på. 400 spänn och framställd i en ort i Polen vars namn även en infödd torde ha vissa besvär att uttala, utan att vricka tungan. För ytterliga några hundralappar hade jag fått den ramad. Det var nu det sket sig. Valde att inhandla ramen i ett lågprisvaruhus i stan.
När jag fick konstverket på plats visade det sig att hästarna försvann i en uppsjö av reflexer. Måste fixas till. Bort med den tunna plastskivan och så limma postern direkt på den underliggande kartongen. Klister hade jag gott om, vägglim avsett för glasfiberväv. Nej, det funkade inte. Bubblor och rynkor blev det nedslående resultatet. Katastrof! Hela rasket fick förpassas till brännbart avfall. Satsa på kvalité så slipper du hamna i klistret.
Till sist månadens citat signerat Åsa Hedqvist, Body pump-ledare, i Håkans källare.
”För väl att vi inte har fler än två ben”.
Detta försök till positivt tänkande lanserades efter ett mycket hårt pass där benen, ett i taget, plågats till max.