Björn Borgs tennisliv har blivit film. Sveriges störste idrottsman genom tiderna dominerade i en sport som var spridd över hela världen. Där den som siktade mot världstoppen hade en tuff väg att vandra. Vägen låg dock öppen för alla med hyfsat bollsinne, bra psyke och envishet. Till detta ska förstås läggas massor av hård träning. Sedan spelade det ingen roll om man var född på Östermalm, i Södertälje eller i Australien.
Har, till min förvåning, noterat att somliga anser att Ingemar Stenmark var ”större” än Björn Borg. Löjligt. Inom utförsåkningen var förutsättningarna annorlunda. Där krävdes att man var född vid foten av fjället. ”Sen va ä bar å åk”. En liten skara drog runt mellan alptopparna. Sven Plex Petersson fanns på plats och refererade. TV direktsände. Sverige stod stilla. Stenmark fanns ständigt med i toppstriden, vann oftast. Och fick för alltid en hedersplats i det svenska folkhemmet. Och hans popularitet består. I dag lever han gott på att ställa upp i diverse lekprogram i TV.
Men om vi nu ska plocka av de rosafärgade glasögonen och se lite krasst på det hela så är det väl ändå som så att Stenmark hamnar en bit ner på en hundra bästa-lista. Det fanns dem som var bättre. Vi har haft massor av duktiga längdskidåkare, golfspelare, tennisspelare, bordtennispelare, friidrottare, simmare, hockeylirare, boxare och, icke att förglömma, Zlatan. Att jämföra Borg med Stenmark är som att jämföra Ulf Lundell med Snoddas. I skrivande stund kan jag bara komma på två som kommer upp i närheten av Björn Borgs höjder och det är J O Waldner och Carolina Klüft. Lägg därtill att Zlatan ännu inte lagt skorna på hyllan.
Dags att hoppa till en annan topplista. Sommarens plåga nummer ett, som inte har gett upp än, höstdagjämning till trots. Fästingjävlarna! Reningsverket lär snart svämma över och hota kajbygget på grund av alla fästingar som bara jag har spolat ner. Plockar lätt bort tio stycken på hunden efter en promenad på 45 minuter. Missar säkert lika många, men känner när de söker sig till mindre pälsbeklädda trakter. Tre stycken har dock, olyckligtvis och helt obemärkt, lyckats bita sig fast. Hur länge jag vandrat runt med en i naveln vet jag inte, den var dock stendöd när jag upptäckte den. Fästingen på högra höften efterlämnade en röd knöl som kliade i fjorton dagar. Trean, en riktigt stor jäkel, hade sökt sig till ett mycket undanskymt ställe. Upptäckte den i duschen efter ett hårt (nåja) träningspass. Trodde först att en tredje testikel var i vardande.