Vet nu vad Bella fruktar mer än nyårsraketer. Svaret kom en tidig lördagsmorgon när vi tog dagens första långpromenad. Det är då vi får vara i fred, om man bortser från harar, rävar och rådjur. Fascinerande varelser. Men så dök det upp, det superfarliga. Bella sjönk ihop som en punkterad cykelslang. Ville inte vara med längre. En fågelskådare! Tveklöst en fågelskådare av klädseln att döma, en blandning av kaki och kamouflage, kängor, skärmmössa, kikare och en kamera med ett meterlång objektiv. Dessutom vet jag, att en bit in i terrängen har något spikar upp ett antal fågelholkar.
Mannen hälsade glatt och jag hejade tillbaka eftersom jag i princip inte har något emot fågelskådare, denna besynnerliga grupp som ägnar sig åt något så säreget som att spana på och fotografera fåglar. Spana är väl okej, men fotografera. Det finns ju hur mycket fåglar som helst på Goggels. Och vill man se en tecknad bofink, så har vi ju han nere i Vamlingbo, Lars Jonsson. Världens bäste inom denna genre. Finns för övrigt också på nätet. Att paparazzifotograferna smyger i buskar har jag förståelse för. Lyckas man fånga nakna tuttar på någon kändis, så betyder det klirr i kassan. Redaktörerna betala bra eftersom man vet att det är exakt den typen av bilder som läsarna åstundar. Sorgligt nog. Men fåglar…
Hur som helst. Drog vidare med ”cykelslangen” som reste lite på sig efter drygt ett varpakast och sedan ägnade resten av promenaden åt att oroligt spana bakåt. Hon fattade inte att fågelfluktare är harmlösa individer. Bestående men? Tror inte det. Vid hemkomsten fick hon ett grisöra, det bästa hon vet, och på eftermiddagen fick hon skälla på ett par joggare. Joggare, som hon tycker, skumma individer vars hälsenor hon mer än gärna skulle vilja gnaga på.
Alla kan ha en dålig dag, även Gud. Den Allsmäktige hade varit ute och festat med Gabriel, Mikael, Rafael och de andra ärkeänglarna. Mådde inte helt okej när han vaknade i himlasängen. Smita från jobbet var inte tal om. Skapande måste fortgå. Det var den dagen fästingen kom till. Allt gestaltande, både före och efter fästingen, har ett syfte. Intar en given plats i kretsloppet. Vare sig det handlar om spyflugor, maskar, kråkor, vårtsvin eller yogainstruktörer. Alla är skapade med beräkning och har en viktig funktion att fylla. Men fästingar? Extra besvärliga i år. Små som atomer när de kryper in i hundens päls. Stora som golfbollar nästa dag. Kom alltså till när Gud var bakfull. Efter detta misstag gick Vår Herre, klokt nog, till sängs igen, drog molntäcket över sig och sov bakruset av sig.