Det är den första krönikan i det nya landet, som blev ett nytt förra fredagen när fyra personer föll offer vid ett terrorattentat mitt i Stockholm. Stockholm, som många av oss här på ön har en särskild relation till. Det är ju alltsomoftast där man hamnar, när man ska av ön. Dit man flyttar, om man ska lämna. Alla vänner, alla släktingar i Stockholm. Oron innan alla markerat att de var i säkerhet på Facebook. Facebook! Vilken grej i situationer likt den förra fredagen.
Vi hade tv:n på hela dagen, kvällen, natten. Barnen tjatade inte en enda gång om att få se på Netflix, allvarliga satt de med oss i soffan. Och vi pratade och pratade. Lugnade och lugnade. Deras tankar vandrade vidare och utöver den dagens händelser fick vi prata om Titanic, Tsunamin i Thailand, 9/11 och atombomber. Alla de värsta sakerna de kunde tänka sig kom upp och de sov i vår säng den natten, nära, nära.
Sedan dess ser jag jag mycket på Youtubeklipp. Flashmobs. En flashmob är när en större grupp människor överraskar en folkmassa. Det kan vara en helt vanlig dag på ett torg i en stad. Rätt som det är börjar någon dansa, spela eller sjunga. Fler och fler ansluter i vad som ser ut att vara en spontan händelse, men oftast är det såklart inövat. Övriga folkmassan på torget blir publik till ett uppträdande i en offentlig miljö.
Flashmobs är motsatsen till terrorattentat och det är såklart just därför jag blivit så besatt av de där filmklippen just nu. När tanken på alla de där människorna som överraskades av ondska i Stockholm city förra fredagen blir för tung, är det fint att se människor överraskas av något fint. Ett helt torg i Frankrike som dansar till ”Born this way” av Lady Gaga. Ett gäng börjar sjunga och dansa till Abbalåtar på en centralstation någonstans i södra Europa. En man arrangerar en överraskningsflashmob till sin blivande man, vilken avslutas med ett frieri.
Kanske är det en konstig reaktion från min sida, men det är inte mycket att göra åt, för det var det som blev min reaktion på terrordådet i Stockholm. Att överdosera filmklipp där mänsklig kärlek, omtanke och glädje syns i bild. Så lyssnar jag på ”What a wonderful world” också, med Louis Armstrong. Jag måste påminna mig om att det är en vacker värld också. Och om att människor behöver varandra.
Jag är så stolt över Stockholm och över Sverige som bemötte dådet med blommor och kärlek. Så stolt och lättad. Manifestationen på Sergels torg där tiotusentals människor samlades nära, nära varandra. Blommorna, sångerna, gemenskapen, de vackra orden. Det är helt otroligt vilka hemska saker människor kan göra och gör, mot varandra. Men det är ju också helt fantastiskt hur fina saker vi kan göra och gör, för varandra. Vi kan laga varandra.