Det händer att jag funderar på att ta körkort. Särskilt om vintern, givetvis. Slasket där i februari, mars var inte att leka med. Jag var i princip sjuk hela vintern så det där om att frisk luft håller en frisk stämmer INTE! I alla fall inte frisk luft i februari. Mot slutet av vintern är jag genomfrusen. Och jag tänker att NU får det vara NOG! Jag måste ha en bil.
Men så kommer april. Och plötsligt blommar blåsipporna. Tidiga buskar knoppas. Snödroppar och alla de där andra småblommorna som man liksom älskar mest av allt dyker upp. Och vips så har vitsipporna täckt den tidigare så bruna marken och lagom de har vissnat så kommer ormbunkarna och träden slår slutligen ut och sommaren står i full prakt. Och jag har fått vara med om den där förvandlingen från första parkett än en gång.
Jag lider med alla som går ut till bilen på morgonen. Sedan går de in på jobbet. Sedan till bilen igen och hem och så går de från bilen och in. Det är liksom deras tid utomhus. Själv har jag soleksem i slutet av april.
Ja, är det någon som verkligen på riktigt är ett med naturen så är det jag. Och det är endast på grund av att jag inte har ett körkort. Fick jag mig ett körkort skulle jag aldrig någonsin gå igen. Mina superstarka ben skulle förtvina. Motion, rörelse, idrott och hälsa är det absolut tråkigaste jag vet. Naturen är ju dessutom ofta en plåga. Men har man inget körkort så har man inget val.
Jag har en särskild björk som jag passerar varje dag på väg till skolan som jag följer året runt. Här om dagen slog den slutgiltigt ut sina sista blad. Som den har kämpat. Som vi har kämpat, den och jag. Men vi klarade det, vi uthärdade ännu en vinter.
Det är ju bra för miljön också, att gå. På min gravsten bör följande text graveras in: hon var en smula argsint, men hon förstörde åtminstone inte miljön.
Gotlandsbåten. Det är lustigt för förra gången som Gotlandsbåten marknadsfördes talades om miljön i stora ord. Man skulle gå långsammare, men istället vara åh så miljövänlig. Östersjön behöver ju det, miljövänliga båtar. Så gick det två år och häromdagen slog man hastighetsrekord över samma gamla Östersjö, nu troligen i en aningens värre grad av försurning. På hemsidan har jag letat och letat efter information om bränslet samt om hur man arbetar för att minimera miljöpåverkan, men hittar ingenting. Vad hände med miljön, Gotlandsbåten?