Jag är så trött på den här jävla vattenbristen nu. Okej, nu har det regnat lite, fröna och blommorna i rabatten och grönsakslandet har fått så de klarar sig några dagar. Vattentunnan svämmar över. Skönt. Men det är ju det där andra också. Ångesten.
Ni vet hur alla generationer någonsin alltid har frågat sig hur de ska kunna stå till svars inför sina barnbarn? Hur generation efter generation har skrivit sånger och texter där de frågar sig hur de framtida generationerna ska kunna förlåta dem. Evert Taube som yrade om änglamarker och jorden vi ärvde och allt det där.
Nu står jag här. Och basslar med hinkar i köket, tjatar och tjatar på barnen om att duscha lagom länge, spola vattensnålt, inte låta vattnet stå och rinna. Vi har beställt saltvatten från Östersjön till barnpoolen. Och vi odlar allt mindre.
Och jag känner mig så förtvivlad ibland. Förtvivlad både över vad det är för framtid som jag lämnar till mina barn, men även lite förtvivlad över vilken framtid jag själv blev lämnad. Hur fan tänkte ni egentligen? Vill jag skrika när trycket sänks i kranen. Hur kunde ni tro att vattnet var en oändlig resurs? Varför byggde ni inte system som från början var vattensnåla? Varför spolar jag med dricksvatten i min toalett? Varför vattnar/vattnade man åkrar, fotbollsplaner och annat med dricksvatten? Varför har industrier fått använda dricksvatten? Hur kunde ni ens från början, någonsin, tillåta att folk fyller sina pooler med dricksvatten? Det är dags att ni står till svars nu, tidigare generationer!
Uppvuxen på Näs har jag i alla fall viss erfarenhet med mig i bagaget. Av brunt, otjänligt vatten, brunnar som sinade och åkrar som torkade ut. Minnen av hur socknens bönder samlades vid källan nere i Nisseviken med sina tankar och tog hem vatten till gårdarna där allt var torrt. Minnen av brunnsborrningar. Bilder av mig själv lekandes i duschen med min bror. I brunt vatten.
Jag vill inte vara en del av oss som eventuellt tar slut på det sista vattnet. En del av det som kanske till slut gör ön obeboelig. Men jag känner att jag saknar verktyg för att hjälpa till. Det är inte hållbart att samla upp spillvatten efter dusch och hushållsarbete i hinkar. Vi är fem i familjen. Fattar ni hur många hinkar jag får springa in och ut med varje dag? Vi bor i ett i-land år 2017 och här springer jag med hinkar. Och varför ska jag stå här och snåla och räkna liter medan vissa industrier på ön häver ut tusentals gånger mer än det jag lyckas spara på en dag?
Nej det måste mer till här. Vattensparandet måste byggas in, i alla hushåll. Strikta riktlinjer måste gälla även för kapitalister och region. Och alla måste vinna på eventuella förbättringar.