Det ligger på Sveriges Radios sajt just nu, ”P3 Dokumentär” om min gymnasielärare i samhällskunskap. ”Lektorn” kallad. Eller mer ofta: ”Stenbergapyromanen”.
Först mässade han i klassrummet på samhällslektionerna i tre års tid, sedan gick åren tills en aprilnatt 1989 då en hel bygd stod i lågor.
Som tidningsreporter och fick jag på min lott att för lokaltidningen Vetlanda Posten bevaka det som visade sig vara en mördarjakt med min gamle magister i centrum.
Det är klart att jag i efterhand funderat på om det fanns några tecken på att det var som det var och blev som det blev.
För det brann ju under min gymnasietid också, i skiftet 70- och 80-tal. Bränder som denne man mot sitt nekande dömdes till sju års fängelse för, bara en kort tid efter att jag tagit studenten.
– Står det något intressant i tidningen i dag, brukade han säga när han kom till lärarrummet samma dag som det berättades om bränderna på förstasidan, har en annan lärare berättat för mig.
Extremt skärpt var han, lektorn. Gick aldrig att vinna mot i en diskussion. Redan då gick ju ryktena i bygden men man tänkte att det är väl ändå inte möjligt.
Händelserna den där vårnatten i lilla socknen Stenberga för 28 år sedan är en orgie i utstuderad hänsynslöshet, lyssna får du höra. Planerat in i minsta detalj försökte han frikänna sig själv från den tidigare indiciedomen.
Ett äldre syskonpar sköts till döds, mängder av kreatur brändes inne och en hel bygd, redan tidigare märkt av en serie pyromandåd, stod i lågor samma helvetesnatt.
För det blev inte som han tänkt sig, han gick inte fri.
Han dömdes istället till livstids fängelse, tidsbestämt till 29 år. Efter 19 avtjänade år släpptes han ut.
Som reporter på Vetlanda Posten intervjuade jag människor i trakten, grannar till den förmodade pyromanen, som berättade om en isande skräck, om folk som sov med geväret intill sängen, jag stod utanför avspärrningarna och väntade medan polisens tekniker undersökte brandplatserna och satt om kvällarna på redaktionen och ringde åklagare .
Jag var rätt grön i yrket och mest van vid att skriva om lokal fotboll, resa runt landet med bandylaget och hänga med på Lena Ph:s turnéer, men plötsligt kastades jag in i den, visade det sig, svenska kriminalhistorien
Det var i sanning en annorlunda twist av livet; att nu bevaka mördarjakten på sin gamle lärare.
Jag har mitt i tragiken med tiden kommit att bära upplevelsen som en lagerkrans, nästan.