Så mycket vi alla varit med om

KRÖNIKA MAGNUS IHRESKOG2015-11-07 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I morgon är det fars dag men jag förväntar mig ingen slips. Jag är ingen slipsmänniska. Jag har i och för sig en smal polkagrisrandig som jag aldrig använder och en gång hade jag en mintgrön i läderimmitation. Det var när jag gungade höfterna till Human League och målade ögonen med kajal.

Jag nöjer mig med att även denna dag höra det finaste någon människa någonsin sagt till mig. Pappa. Det fyller mig med mer värme och lycka än allt annat och får även mina mörkare dagar att lyfta.

* * *

Jag är på väg att somna och mamma stryker mig mjukt över håret. Jag välter en kaktus över mig när jag väntar vid fönstret på att pappa ska komma från jobbet. Två veckor efter mitt nya körkort kraschar familjens V4 mot en björk. Jag känner handsvetten när jag fumlar in handen under en flickas tröja. Jag slickar på trappräcket om vintern bara för att prova. Jag sitter med telefonen i handen, längtan skriker, jag slår alla siffror utom den sista, jag lägger jag på. Jag träffar svärföäldrarna första gången.

Jag blir aspackad på stranden på språkresan till Eastbourne. Jag gör min första dag på mitt första jobb, jag känner ingen, jag är rädd att göra bort mig, rädd att säga fel saker. Jag köper en begagnad bil, en VW-bubbla, en vit. Jag får ett fint mejl från en jag intervjuat. Jag kör genom Skåne med rutan nedvevad. Jag blir kallad kall och svår fast jag bara är blyg och osäker. Jag är tretton, jag läser ”Anne Franks dagbok”. Jag beställer en öl i baren på Black Gold Saloon. Jag sprättar upp betyget. Jag känner basen i magen när ”Let’s Dance” mullrar på Ullevi. De tuffa säger att de ska göra köttfärs av mig på rasten. Jag sitter om hösten och skriver haikku-dikter, sju-fem-sju.

Alla pappor, alla mammor, alla människor. Så mycket vi varit med om. Erfarenheter, stora som små, lagrade i alla vi ser omkring oss. Vi är vandrande hela världar.

Jag bländas av en förbjuden förälskelsefackla, undantagstillstånd i hjärnan. Jag ringer en vän som varit vän sen vi var sju. Jag elkonverterar hjärtat för tionde gången. Jag tittar på knullgummin i Nils Adamsson-automaten utanför skolan. Hon säger ”det är inte dig det är fel på, det är mig”. Jag beställer en pizza, ciao-ciao utan vitlök. Jag bokar ett enkelt kors till dödsannonsen. Jag har halsfluss. Jag mobbar en flicka från Polen. Jag skriver under lånet till huset. Jag står i kyrkan med sonen i famnen. Jag häller upp te.

I morgon är det fars dag. I morgon är det allas dag, i dag, i morgon och alla andra dagar lägger vi nya erfarenheter till allt vi tidigare upplevt.

Läs mer om