Jag har inte riktigt bestämt mig för vad som är det mest fantastiska. Eller om det nu är komiskt eller rent av genant. Att vi människor blir sura för att vi tvingas vänta några minuter eller timmar eller dygn för att någon dator ballat ur. Eller att vi faktiskt verkar tro att allting i evig tid ska fungera utan störningar, nu när vi har våra fina maskiner.
Jag är själv en av dem. Svär och frustar och tänker vaffaan.
Jag har i modern tid aldrig drabbats av försenade tåg, knappt heller flyg, någon gång emellanåt har färjan inte gått när jag hade tänkt resa. Det ställer livet på ända, som tarmvred eller skoskav.
Då blir jag också irriterad. Tills jag sansar mig, och tvingar mig att skratta åt allt ihop.
Vadå? Bli förbannad på vädret!? Hur tänker man då?
Jag läser om torsdagens flygkaos sedan en dator ballat ur, vilket var den första officiella förklaringen.
Jag läser om upprörda människor som beklagar sig över att informationen varit så knapphändig och jag tänker att ja, jag hade formodligen känt samma sak i en vänthall, på väg hem eller bort.
Samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av hur snabbt anpassningen har gått. Maskinerna är våra vänner, utan dem inget paradis, som artisten Kjell Höglund så klarsynt skaldade.
Skickar jag ett mejl eller mess och inte får svar inom två minuter är världen i upplösning.
Förr lade vi brev på posten, fick eventuellt svar tre veckor senare och var tillfreds med det. Inte så att jag längtar den tiden åter, men det är ändå en referens.
Det var då det gick an att leva en stund i ovisshet, då det inte var möjligt att på två sekunder googla fram det som var aningen oklart.
Och så tänker jag att jag är hjälplöst förlorad den dag jag tror att allt ska flyta i all framtid. Vilket med handen på hjärtat händer att jag gör.
Men verkligheten ställer sig ändå alltid i vägen. Det räcker med det där skoskavet, en sticka i fingret, ett hjärta som slår galet för att inse hur skört allting är.
En bil som kom från ingenstans, en isfläck under snön, en byggställning i obalans, en stenbumling i sjön. En sekund och allt är ändrat.
Datorerna på jobbet är ibland sega som klister och då studsar jävelsorden mellan tinningarna.
Tid då att ta ett kliv åt sidan, att se det som ett budskap: Ta det lugnt, du också, varva ner, ta en kaffe, stressa inte så förbenat, Magnus.
Det är helt enkelt stor humor att vi blir så irriterade på något som helt uppenbart inte alltid kan fungera.
Att vi lagt hela våra liv i händerna på ettor och nollor.