Black Friday. Aldrig tidigare hade jag hört talas om det, inte förrän dagen före då sonen på väg uppför trappan till sitt rum droppade dessa två ord och att det kanske var läge för ett par nya jeans.
Sedan dess har det inte riktigt kunnat lämna mig.
För döm om förvåningen när morgontidningen dagen därpå var full av annonser på temat. Den ena butiken efter den andra som bjöd in till rea- och julhandel. Mitt i denna krämarexplosion stod jag och fattade ingenting.
Så jag var tvungen att googla, tänkt så mycket vi visste innan google, nu vet vi ingenting.
Men ändå: Black friday, den dag som infaller dagen efter den viktiga fyradagarsfamiljehelgen Thanksgiving.
Black friday är USA:s största shopping- och readag och namnet förklaras bland annat med att det är denna dag många affärer går från rött (förlust) till vinst (vinst) i räkenskaperna.
Jag tänker på oss svenskar, så ängsliga många verkar vara för att ta till sig seder och bruk, det skymtar ju inte främst efter de senaste procenten.
Människor söker sig skydd och trygghet i vårt land och då höjs röster för anpassning, lämna ditt och bli svensk.
Och så tänker jag på Black Friday igen och funderar på vad det är som gör att vi tar till oss just den sedvänjan, på bara ett par år har den etablerats i Sverige, läser jag på nätet.
Och Halloween, hur har detta spökspektakel kunna få sånt fäste? Vad är det med det amerikanska som är så ofarligt?
Kring detta funderar jag nu när det drar mot jul och lucia snart tar sig över haven och ända hit från Sicilien och jesus än en gång ska födas i judaland och jag tänker på alla andra seder vi genom historien tagit till oss från andra länder.
Varför är så många så rädda för andra kulturer och andra sätt att vara just nu?
Är det något som borde motas vid gränsen så är det företeelser som Black friday som bara gör att vi köper ännu mer av det vi redan har.
Jag tänker på det när jag går i butikerna för att lämna mitt lilla bidrag till julhandelsmiljarderna, och jag tänker på det när jag ser alla familjer från andra länder och kulturer som i år gör vårt gotländska samhälle till en rikare plats att leva på.
Jag tänker också att det inte alltid kan vara helt enkelt att omedelbart anpassa sig till vårt överflöd av allt.