När jag inte har något särskilt för mig händer det att jag sätter mig med en samling dikter eller lika gärna med min Sverige-atlas i knät och kan då bli sittandes länge. Låter fingrarna stryka över bladen, över de små orterna som utgör basen av vårt land, utmärkta som prickar men i verkligheten små epicentrum av liv.
Jag vet, man kan google-resa också, knalla in i återvändsgränder i både Oskarshamn och Västerås, men det är inte samma sak.
Större är att resa i tanken. En kartbok, vilken som helst, är en bok fylld av fantasi.
En kartbok i knät, om än bara över Sveriges land, hjälper till att inse ens litenhet i det stora, hjälper oss att se så mycket vi har att vara rädda om, hur mycket som på sikt kan gå förlorat, om klimatbedömare och andra har rätt.
Alla dessa små orter är platser som en del kallar hemma. Minnen, erfarenheter, trygghget och kärlek där skogen gett plats åt en samling hus. Det är i Norhyttan, Tälleryd, Gaddaröd och Stavre folk stannar bilen, kliver ur och tänker ”borta bra, men...”.
Här lagas middagar, här väntas på bussen, här ropar folk ”stick och brinn” men blir lyckliga också, här far risgrynen vid kyrkan, här hämtas pizza och det finns alltid en som heter ”Gregor special” och den har alltid oxfilé och bearnaise, här tyggas korv och tippas fel, här har barnen ont i magen inför ännu en skolstart, här tänds grillen om kvällen, här hamnar hustrur i helt fel säng.
Här händer världen i miniatyr, den alldeles vanliga, den som sällan syns i tv eftersom ingen här röstas ut.
Från Nälden åks till Hammerdal för ett möte i division 6, från Undenäs åks till Karlsborg för en fika vid Vätterns strand, från Lycksele åks det taxi till en nattlig bortamatch i Gäddträsk och på en hallmatta i Holmsund landar Norra Västerbotten i ottan.
Sällan kan jag se mig mätt, aldrig kan jag sluta fantisera över det dagliga livet i dessa små orter.
Jag läser gärna Bengt Cidden Andersson också, poeten som blev känd för sina fotbollsdikter i samlingen ”Hela bollen ska ligga still”. Han har skrivit så mycket mer, och det han framför allt gjorde var att visa att dikter per automatik inte behöver vara vad som kallas ”svåra”.
I fotbollspoesin handlar det om drömmar, längtan och lycka i lilla Läckeby, en liten ort bland stengärdsgårdar och björkdungar ett par mil norr om Kalmar.
En liten prick, bara, i kartboken, men med människor fulla av blod och känslor.
En gång/ gjorde jag matchens enda mål/ Motståndarna vann/ trots idiotförklaring/ var jag lycklig. / För det var en vacker lobb”.