Kan inte någon ta och lägga upp en bild på en sko på sociala medier? Gärna tillagad på något sätt, och med en lustig anspelning på att Annie Lööf borde äta upp den. Det vore i sanning originellt.
Eller kanske inte.
Det är inte många som är helt nöjda med den regering vi fick till slut. De till vänster skriker om att sossarna gått högerut, de till höger gnäller om allianspartiernas vänstersvek och SD är missnöjt i största allmänhet. Vänstern låtsas som om de inte alls sidsteppats, och Miljöpartiet … ja vart tog de vägen? De hamnade i regeringen men har knappt hörts eller synts i den efterföljande debatten.
Jag, precis som ni andra, röstade i förhoppning om något som skulle kännas mer varaktigt framåt än dagens besynnerliga korsningsregering där socialdemokratisk vänsterpolitik ska samsas med nyliberalism och borgerliga värderingar.
Vi som gick och röstade har fått se effekten av att svenskarna är mer splittrade politiskt än någonsin, och även om vi visste att det skulle bli jämnt så kunde ingen förutse det här slutresultatet.
Men den där högerskon, kan vi ta och släppa den nu? Annie Lööf sa att hon hellre skulle äta upp en sko än att bli stödhjul åt sossarna. Men det var 2013. Snart sex år sedan.
Det har flutit en hel del vatten under broarna sedan dess. Jag minns inte vad jag sa för något 2013, men högst sannolikt hävde jag ur mig ett och annat oöverlagt som, om det fastnat på band, jag fått äta upp i dag.
Det här skoupproret har för mig symboliserat den sandlåda som rått i politiken de senaste månaderna. Debattnivån har stundtals varit så låg och så i avsaknad av substans att jag häpnat.
Vanligt folkvett har tappats bort. Konsten att fokusera på vad man själv gör bra har ersatts av ett fokus på vad alla andra gör dåligt.
Infantila insamlingar av skor har gått hand i hand med töntiga bilder där partiledare och politiker oavsett färg förlöjligas och förminskas. Stefan Löfvens näsa, till exempel. Vad har den med hans kompetens att göra? Kulturministerns frisyr? Jag tycker att det visar på bristande respekt för att extremt komplicerat arbete med att rädda landet från ett omval och en regeringskris.
Det var vi som röstade så här, och det är så här som vår demokrati är uppbyggd, med regler och lagar att följa. Med det valresultat vi fick får vi ta skeden i vacker hand och försöka göra det bästa av situationen.
Om det omvända inträffat, att M och Kd lyckats bilda regering med eller utan SD-stöd hade det varit precis samma missnöje med tingens ordning.
Att förvänta sig att alla ska få bli statsministrar och göra som de vill känns inte helt realistiskt. Nu har några partier efter månader av förhandlingar och kompromisser lyckats hitta en väg framåt, och då får vi respektera detta även om ingen egentligen fick sin vilja fram.
Det betyder inte att man måste vara tyst så klart. Men att samla in skor är faktiskt bara töntigt.
Däremot är jag fascinerad av vårt land och vårt system. Ingen regering på 131 dagar, men allt bara fungerar ändå. Löner betalas ut, allt är öppet, folk går till jobbet som vanligt.
I USA däremot är statsapparaten nedstängd för att man inte kommer överens om budgeten och miljontals oskyldiga människor drabbas.
Jag blev verkligen överväldigad av den fina responsen på förra veckans krönika om dolda handikapp. Vi är många som lider av olika defekter (eller funktionsvariationer då) som på ett eller annat sätt sätter käppar i hjulet för oss i vår vardag.
Tack för glada och snälla kommentarer! Det var faktiskt bara en som, likt översittarna och mobbarna i skolan, försökte göra sig lustig över ordet handikappad genom att likställa det med svagbegåvad. Men man kan inte nå alla …