En mycket vanligt förekommande inställning är att man minsann inte ska ”ta någon skit”. Man ska vandra genom livet med högburet huvud och vara oberörd av vad som händer runtomkring och vad andra tycker och tänker om en. Wilhelm Ekelund (1880 – 1949) poet m.m. har också sagt att ”varje gång du förtiger en oförrätt mot dig, växer du”. Det kan möjligen var ett uttryck för att man inte ska ta någon skit. Och så långt kan jag tycka att finns en mening med den inställningen. Att helt enkelt låta oförrätter rinna av, att inte bry sig om dem, att inte reagera alls.
Men alltför ofta kombineras vägran att ”ta skit” med att man också högljutt och yvigt ska vitt och brett låta alla och envar få 1) veta att man har utsatts för en oförrätt, 2) att man upplevt det som orättvist och kränkande samt 3) att man är berättigad till upprättelse. För omgivningen kan det vara tämligen tröttsamt att lyssna till all denna vägran att ta skit. Ofta är det inte mycket till oförrätt vederbörande har utsatts för och är det en oförrätt är det ofta välförtjänt, rättvist och inte särskilt kränkande. Och eventuella ansträngningar till upprättelse är vanligen gagnlösa. Jag vänder mig återigen till Wilhelm Ekelund som sagt ”pladdra inte ut din bitterhet, inte ens för dig själv, därav ökar din styrka”. Jag skulle vilja ”förbättra” denna hans aforism med att säga att man inte ska låta sig styras och vägledas av någon bitterhet. Om man ignorerar oförrätter – verkliga eller inbillade – behöver man ju inte ens bli bitter. Det man då gör är att man faktiskt tar skit, men man bryr sig inte om det. Man går orubbad vidare.
Förutom att jag tror att det är sunt att kunna ta skit på detta ignoranta sätt tror jag också att man bör ha förmåga att kunna ta kritik. Att få kritik är inte detsamma som att få skit på sig. Att man får kritik är tvärtom inte sällan ett tecken på att omgivningen bryr sig om vad man gör och säger och vill hjälpa dig på traven att korrigera missuppfattningar och felgrepp. Tecken på omtanke och välvilja med andra ord. Kontentan av det nu sagda måste helt enkelt bli att man ska kunna ta skit utan att bry sig och kunna ta kritik och bry sig. Att alltid ignorera allt kanske, trots allt, inte är summan av all visdom.