Den här påsken serveras rekordlite svenskt lammkött. Intresset för att äta lammkött i Sverige ökar samtidigt som den inhemska produktionen står stilla, i år är det bara var fjärde lammstek på påskborden som är svensk.
Vi har 80 tackor. Jag minns egentligen inte varför vi startade med lamm men vid sidan av ett stort djurintresse så tror jag det var en slags förhoppning om en sidointäkt för att rusta den gamla gården vi köpt. Jag tror också det fanns en dröm att kunna dra ner på lärarjobben och arbeta mer hemma. Så blev det kanske inte riktigt.
Årets lamning är snart över, av de 80 tackorna återstår kanske fyra. Det är faktiskt rätt mysigt att kliva upp klockan tre på natten för att kolla läget i lammhuset. De tackor som har lammat pysslar med sina små och de som ännu ska lamma pustar och stånkar och försöker hitta en någorlunda skön ställning att sova i. Samtidigt ljusnar det ute och en ny vårmorgon är i antågande. På ett sätt älskar jag lamningen.
Varför har då till exempel vi, som tycker det är roligt med lamm, inte utökat vår besättning när efterfrågan på kött och skinn är så stor? Nej, för vi har inte kunnat se att det skulle löna sig att bygga lammhus och göra de investeringar som krävs. Det är tråkigt för vi har egentligen de bästa förutsättningarna. Det finns stora arealer som behöver betas här på södra Gotland. Runtomkring oss bor duktiga lantbrukare med moderna maskiner så det är bara att sända iväg ett sms så kan man leja till slåtter och ensilering och allt man behöver hjälp med.
Ibland brukar jag skämtsamt säga att det som skulle bli en sidoinkomst istället blev en sidoutgift. Lite sant är det, omkostnaderna bara ökar. Tyvärr händer det alltid att någon tacka dör i lamningen. De ska skickas till destruktion. Tidigare har det varit gratis att skicka får över 18 månader för myndigheterna har varit rädda för scrapie, galna kosjukan. Nu är man tydligen inte rädd för det längre, jag ska betala 862.50 för den döda tackan som hämtades igår, lika mycket som man får för ett slaktat lamm ungefär. Fästingmedlet jag hämtade ut på apoteket gick på 3600 kr, ja det är ju drygt fyra slaktkroppar till. Öronmärken till lammungarna, 1500 kr, ett och ett halvt slaktlamm. Så där kan jag hålla på men det blir man ju inte gladare av.
Den närmaste framtiden får utvisa hur det kommer att bli. Ökad lönsamhet och vi hänger kvar ett tag till. Eller så drar vi ner till kanske 25 tackor, precis så vi klarar att sköta de miljömarker vi är mest förtjusta i.