Vi uppmuntras ofta att unna oss saker. Det är liksom lite fint att tänka på sig själv, göra något bara för sin egen skull. Man kanske köper en motorcykel på äldre dar som man längtat efter länge. Eller en båt. Man åker på spa. Tar med hela familjen på en drömresa till USA eller Thailand. Sociala medier översvämmas av utrop från vänner och bekanta som skriver: "Det är helt rätt! Det är du värd!" Och ofta kan man läsa det uppfordrande: "Njut!"
I somras fyllde jag 50. Det är ju ett tillfälle att just få göra det där man längtat efter länge och det försökte jag också göra. Därför köpte jag mig en liten kattunge. Katten är en raskatt och därför ganska dyr men jag har önskat mig en sådan där liten, lurvig sak sedan jag var barn. Lyckan var total när jag fick hem den lilla. Därför blev jag så förvånad över omgivningens reaktioner. Helt tagen på sängen faktiskt. Istället för "Njut!" fick jag en massa arga kommentarer. Thailandsresor, motorbåtar okej, men att köpa en raskatt, där passerade jag tydligen en gräns. Jag vet faktiskt inte riktigt själv varför den där lilla katten kunde framkalla så mycket ilska.
Dels är det ett gäng som tycker att om man ska köpa katt så ska det vara en hemlös katt, man ska hjälpa till att ta hand om världens katter och inte bara tänka på sig själv. Det var väl från den här gruppen jag fick de allra argaste kommentarerna. Jag har älskat alla mina katter och jag har alltid tidigare tagit hand om just överblivna katter, vildkatter, katter som inte kunde flytta med sina ägare till storstan. En gång räddade Hemmansägaren och jag två vanskötta kattungar från en knarkarkvart. De har varit fantastiska katter allihop, men den här gången valde jag att köpa en raskatt.
Sedan finns det de som tycker det är omoraliskt att lägga ut så mycket pengar på en katt, att det är slöseri med pengar då man kan köpa mycket billigare katter. Jag har under min livstid också köpt två, mycket dyra hundvalpar med stamtavla. Små, vita knähundar. Att köpa en rashund är tydligen okej. Då var det tvärtom många som gratulerade till den nya valpen. Alla var fulla av förståelse för att jag ville ha en liten hund som passade mina behov. Då tog jag tvärtom ansvar. Men att tänka likadant när man köper katt, att vilja ha en katt som har just de egenskaper som passar mig, det var fel. Eller kanske rent av lite fånigt.
Den lilla katten är i alla fall helt ljuvlig och hela familjen älskar den. Och kanske köper jag en till när jag fyller 60!