Halka och is är inte min grej. Jag är helt enkelt rädd för halkan. När vägbanan glittrar på morgnarna blir jag stel som en pinne och kan inte koncentrera mig på bilkörningen. Jag tycker inte det är roligt att sladda. Inte alls.
Trots att jag vet att jag halkar lätt är jag ändå slarvig med att ha på broddar på skorna, jag tänker att jag ju ändå bara ska gå en så kort bit, att det är bökigt och att det är fult. För ett par år sedan skulle jag bara springa in och hämta ett av barnen på ett ställe. Jag skulle bara uppför trappan i princip. Naturligtvis halkar jag och gör illa handleden. Jag minns ännu vad sköterskan sa inne på akuten när hon såg min handled som hade en konstig vinkel:
– Du får vara beredd på att den där behöver reponeras!
Jag hade ingen aning om då vad reponera betyder. Det vet jag nu. Det betyder att två människor drar allt vad de kan ifrån varsitt håll i min brutna arm i cirka 15 minuter för att få benen på rätt plats igen. Det gick helt okej men är väl inget man längtar efter att göra om precis.
Eller som förra året i januari. Jag var med alla barnen i stan, det skulle handlas kläder, städas en lägenhet och några skulle gå till simhallen. Äldste sonen och jag parkerade bilen på Södertorg och sedan skulle vi bara springa ner på Adelsgatan och hämta ett par jeans. Jag hinner knappt stiga ur bilen på den fruktansvärt hala parkeringen så är det färdigt. Fötterna bara försvinner under mig och så landar jag med en fruktansvärd smäll med bakhuvudet i kullerstenskanten. Allt blir svart. Långsamt, långsamt kommer ljuset tillbaka till mig och jag ser Södertorg som i en tunnel. Jag känner igen torget och jag känner igen sonen men jag får panik för jag har inte en aning om vad jag gör där! Varför är jag inte hemma i Hablingbo liksom?
– Men mamma, du har ju hjälpt mig i lägenheten hela eftermiddagen? säger sonen förtvivlat.
Själv vill jag helst bara åka hem till Hablingbo igen men sonen tar bilnycklarna och sedan hör jag hur han ringer SOS Alarm och säger:
– Jag står här med min mamma som ramlat på Södertorg och inte kommer ihåg någonting!
Jag fick lämna bilen och åka kommunalt med ambulans tillsammans med sonen till akuten. Hjärnskakning och lite andra otrevligheter blev resultatet. Det tog flera dagar innan minnet helt kom tillbaka.
Så jag är väldigt rädd för halkan. Det finns snygga gympaskor med inbyggda broddar som man kan köpa. Kanske kostar jag på mig själv ett par sådana i år. Och det är det nog fler som borde göra.