Ett av mina stora intressen är att besöka små museer. Jag vet inte hur många museer det finns på Gotland men det är många. Jag har också förmånen att få odla mitt museiintresse i mitt jobb, jag undervisar nämligen en grupp med 20 pensionärer på Folkan i Hemse och vi kuskar ofta runt och går på museum.
Museerna speglar företrädesvis det gotländska arbetslivet förr i tiden. Min första kontakt med ett sådant museum var på min barndoms strand, Kovik, där det fanns ett fiskerimuseum. Dödstråkigt tyckte jag då med alla berättelser om fiskare och båtar. Väldigt gubbigt. Det enda som fångade mitt intresse var berättelserna om fiskarhustrun som ofta stod nere vid stranden och undrade om hon skulle få se sin gubbe igen. Det var ju inte alla som kom tillbaka och en del flöt i land efter något år eller så. Ofta kunde man identifiera den drunknade på tröjan han hade på sig, tröjan som hans kvinna stickat till honom. Sådant berörde mig. Än idag tycker jag att berättelserna om kvinnornas och även barnens liv ibland saknas och att det är något vi behöver bli bättre på att berätta om.
Men det som fascinerar mig mest är nog allt ideellt arbete som läggs ner för att hålla alla museer igång. Eldsjälar som brinner för att hålla historierna vid liv. Ganska ofta är det tidigare yrkesverksamma som gått i pension men som använder sina yrkeskunskaper på ett museum. Så är det till exempel vid Motormuseet i Herrvik. Där fick vi träffa Lennart som jobbat med maskiner hela livet och som nu använder sin tid till att vårda gamla maskiner och berätta om dem. Till exempel fick vi se en jättemotor som försörjde hela Visby stad med elström fram till 1968! Och så är det på Lantbruksmuseet i Havdhem, gamla lantbrukare som restaurerar traktorer och berättar om och visar hur man brukade jorden förr. Och förresten, är ni ändå i Herrvik så finns Albatrossmuseet också, mycket spännande.
Till Burs fick vi åka i flera omgångar för de har så många olika museer så man hinner inte med allt på en dag, Hjorterianernas kapell, Skolmuseet, Fattighuset, Sojdesmuseet och Wanges gårdsmuseum, säkert har jag glömt något.
Kanske tänker ni som en av mina deltagare:
– Nja, jag är inte så intresserad så jag åker nog inte med till Stenmuseet i Kettelvik!
Hur det var så åkte personen med och var mycket tacksam efteråt:
– Det var ju jättespännande med sten! Och vilken berättare den där Henrik var!
När ni är ute och åker i sommar, besök ett museum! Om vi ska få ha kvar denna skatt så måste det komma besökare och betala inträde.