Jag har klättrat – i berg alltså. Jag gillade inte det. Det var kallt, vasst, hårt och läskigt. Men känslan efter utförd klättring var upplyftande, berusande, stärkande – jag var oövervinnlig. Jag gillade verkligen att ha klättrat. Bra att ha gjort men inget kul att göra!
När jag pluggade juridik på universitet (med vilket mått som helst var jag en riktig plugghäst) gick jag någon vecka före tentorna in i en bubbla. Jag lade undan alla böcker, tog långa promenader och i den bubblan stegrades successivt mitt fokus och min koncentration. Under några timmar fick sedan allt detta sitt utlopp. Då, men först då, inträdde lyckokänslan över att ha presterat något. Det var härligt att ha gjort tentan. Men att göra den var ingen höjdare.
Jag misstänker att många vasaloppsåkare, vätternrundancyklister och vansbrosimmare kan känna igen sig i dessa tankar.
Nu inställer sig problemet för oss som gillar att ha gjort saker, men inte att göra dessa saker. Man kan inte ha gjort något utan att först göra det. Är ni med? Sambandet är ytterst påtagligt. Man kan inte välja enbart det ena. Vi människor är nog rätt så prestationsberoende. Vi ska ha åstadkommit något för att känna oss nöjda. Vi ska ha åstadkommit något för att tillerkänna oss ett visst människovärde. Vi ska ha åstadkommit något för att kunna känna att vi har rätt att kräva andras respekt.
Men – och nu kommer upplösningen – man kan välja bort båda. Man behöver inte göra något och man behöver inte ha gjort något. Man kan nöja sig med att bara vara; finnas till. Och sedan kan man i sina dagdrömmande fantasier både göra (det man inte vill göra) och ha gjort det (man vill ha gjort). De bedrifter jag har gjort i fantasin skulle jag aldrig kunna åstadkomma i verkliga livet. Det är ändå rätt gott att suga på de fantasikaramellerna. En hel del av dem är inte heller möjliga för andra att kontrollera. Jag kan alltså skryta med att ha utfört bedrifter som jag inte har utfört annat än i min fantasi. Och om jag aktar mig för att överdriva för mycket är chansen att bli trodd också rätt god. Alltså: Du behöver inte göra så mycket och ändå kan du ha gjort en hel del!
Hiss
Salman Rushdies senaste roman “Det gyllene huset” Nobelpris i höst?
Diss
Den tilltagande moralpaniken (med tanke på utrensningarna i politiska partier)! Det borde tvärtom vara ett krav att folkvalda politiker har uppdrag i näringslivets eller det allmännas tjänst!