Frihet, jämlikhet, broderskap

Den franska revolutionens nyckelord uttrycker en balans mellan individualism, likaberättigande och gemenskap. Det är en balans som de västerländska demokratierna alltsedan dess i grunden har anammat, men stött och blött i praktiskt genomförande och därmed gett den olika skepnader. Men balanstanken har hela tiden funnits där! – fram till nu?

Foto: Rolf Jönsson

Krönika mikael mellqvist (GA)2019-02-01 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Engagemang och övertygelse är starka drivkrafter. Låter man sig uppfångas och hänföras av en ”ism” kan man komma långt. Men man kan också komma fel. Nazism, kommunism och liberalism är tre exempel på ”ismer” som har fått, och alltjämt får, förödande konsekvenser för mänskligheten. Ond bråd död, naturskövlingar, exploatering av människor, svält och fattigdom har följt i spåren av dessa ”ismer”. Ett kritiskt förhållningssätt till förment lyckobringande ”ismer” är nog mer hälsosamt.

Problemet är att det kan vara mycket roligare att vara engagerad och brinna för en idé, en tanke och verka för att förverkliga den utan att låta sig störas av tvivel. Det kan vara lite tråkigt att behöva utfärda varningar och sätta käppar i hjulet för den som vill nå ”Utopia” i morgon. Men som Tage Danielsson (tror jag) sade: ”Utan tvivel är man inte riktigt klok”. Och det behövs balans. Det behövs kollektiva och individuella lösningar; inte det ena eller det andra. Det behövs frihet och ofrihet; inte det ena eller det andra. Det behövs jämlikhet och ojämlikhet; inte det ena eller det andra.

Vaddå? Behövs det ofrihet och ojämlikhet – vad är det för skitsnack? Jo, så är det.

Jag kan behöva inskränka min frihet för att någon annan ska få större frihet. Man behöver inte gå längre än till sin egen familj för att inse det. Och vissa av oss har särskilda behov som gör att hen måste behandlas på ett annat mer förmånligt sätt än jag.

Men det känns ibland som balanstänkandet har övergetts. Var och en ska åtnjuta fullständig frihet och ingen dj-el ska hindra det (och absolut inte ”det allmänna”). Här ska det självförverkligas till max! Och andras bekymmer ska väl för fasiken inte läggas på mig. Var och en sköter sina affärer. Men det är klart – skulle just mina affärer gå åt pipan, då får andra – nej, då ska andra (helst ”det allmänna”) – skynda till min hjälp.

Nej, ett fullständigt omfamnande av någon ”ism” är nog inte vägen framåt. Eller kan möjligen ”humanism” vara något? Jag får nog fundera vidare.

Hiss

Visby-Roma på G – gå upp i allsvenskan nu – då tvingas Regionen ha en ny hockeyarena klar till hösten!

Diss

Inte nog med att det gnälls över strömavbrott – nu ska gnällspikarna ha ersättning också.

Somliga rader

Läs mer om