Kosmopoliter, sekterister och alla dom andra

Foto: Rolf Jönsson

Krönika Mikael Mellqvist (GA)2017-10-20 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Katalonien rasar en tvekamp. En folkomröstning där hälften av befolkningen deltog förklaras olaglig. Hur nu en folkomröstning kan vara olaglig. Det förefaller besynnerligt. Olaglighetsförklaringen lutar närmast åt att vara ett maktfullkomligt övergrepp. Å andra sidan är det svårt att känna sympati för den katalanska ”frihetskampen” med dess förtecken av att det är rika och välbeställda katalaner som vill slippa ifrån att bidra till ett drägligare liv för fattigare spanjorer. Det är kanske svårt att välja vilken fot man ska stå på. Men EU ingriper väl resolut? Nej, i den dag för dag tilltagande kraftlöshetens och vilsenhetens tecken hos den sammanslutningen händer inget. Men man kanske resonerar som man gör gentemot till exempel Kina, Nordkorea och Ryssland att det är en ”inre angelägenhet” så snart demokrati och mänskliga rättigheter kränks på andra sidan en gräns.

I en annan del av världen har röster höjts för att skärpa villkoren för att erhålla medborgarskap i landet. Är det också ett tilltagande tecken på sekterism? Det ska inte vara så lätt att få vara med i vårt gäng. Vi är ett alldeles speciellt slag av människor som inte vill dela med oss till några av ”dom andra”. Är det lösningen på de utmaningar världen står inför i form av klimathot, kärnvapenskrammel och den nyliberala rovdriften av jordens resurser?

Vart tog kosmopoliten, världsmedborgaren, vägen? Är hen endast en utopisk fantasi; en dröm som inte har någon vaken motsvarighet? Jag vet inte, men problemet med kosmopoliten i traditionell mening är att hen glider runt här i världen utan att ta ansvar för något. Vi behöver därför starka lokalsamhällen där de direkt berörda bestämmer över det som direkt berör dem. Samtidigt måste alla dessa lokalsamhällen knytas samman och omfattas av en gemensam omsorg om varandra och den planet vi befolkar. Den lokala bestämmanderätten över de egna angelägenheterna får dock inte ske på bekostnad av att vi samtidigt bestämmer över andras angelägenheter. Det kan vara en svår ekvation att få ihop. Men sekterism och isolering kan aldrig vara en del av lösningen. ”Dom andra” måste få vara med.

Läs mer om