Sverige har 10 miljoner invånare. 2 miljoner av dem är födda i något annat land. Och av de övriga 8 miljonerna är det åtskilliga som har utlandsfödda föräldrar. Det som i vart fall ett av dagens riksdagspartier vill stoppa skulle de kanske ha tänkt på för 30 – 40 år sedan. ”Stopptåget” har för länge sedan lämnat stationen. Från andra länder hitflyttade människor har i alla tider bidragit till vårt lands utveckling och välstånd. Och i dag är vi för att bevara vår välfärd och livskvalitet helt beroende av de som redan finns här och av att flera följer efter.
Men rädda för alla konstiga utlänningar har vi alltid varit. Att stora delar av den svenska överklassen (fram till slaget om Stalingrad) hade Hitlers porträtt på spiselkransen vet vi. Vi vet också – men det talas inte lika mycket om det – att den svenska arbetarrörelsen fram till 1950-talet slogs med näbbar och klor för att hindra arbetsföra utlänningar från att ta sig hit. Var dessa utlänningar dessutom judar hotades ju dessutom den svenska ”rasen” av skadlig uppblandning (det tonar vi ned och talar hellre om Raoul Wallenberg och vita bussarna).
1900-talets samhällsbyggande politiska parti talade mycket om solidaritet. Men den solidariteten gällde riktiga svenskar emellan. Hitlertysklands och det offentliga Sveriges syn på judar skiljde sig inte särskilt mycket åt. Vi hade i och för sig inte några gaskamrar, men i övrigt var skillnaden – om den fanns – subtil. Vittnesbörd om detta i litteratur av nyare datum finns bl.a. i Ola Larsmos Förrädare och Elisabeth Åsbrinks Och i Wienerwald står träden kvar. Att vi inte heller hade mycket till övers för andra främlingar som t.ex. baltiska flyktingar framgår med önskvärd tydlighet av t.ex. P O Enqvists Legionärerna. Det är tre lysande exempel.
Den samlade bevisningen är bedövande stark. Bilden av Sverige som ett paradis förutsätter att de avbildade är blekfinnigt ljushyade och har blond kalufs. Jörn Donner funderar över detta (och mycket annat) i Sverige – Resor i ett främmande land där han i en sorts reportageromanform återvänder till Sverige 60 år efter det att han första gången kom hit. Med en 82-årings förbluffande klarsynthet demaskerar han dagens förmenta svenskhet i ett handlingsförlamat Europa.
Det känns som att vi imagemässigt har lite att jobba på! Gör vi det?
Hiss
Hammarby – AFC 4 – 0 och Gute – Håbo 4 – 2, kan en fotbollshelg bli bättre?!
Diss
Sekretess för hur Sverige röstar i FN – otillständigt!