Under senare tid har ingen kunnat undgå att ta del av de illgärningar som begås av Daesh (”IS”) i framför allt Mellanöstern (men även i till exempel Paris och Bryssel). Det värsta med detta krig är givetvis alla de människoliv som skövlas. Men i skuggan av det förstörs också mycket annat. Och som en mycket tydlig symbolhandling måste förstörelsen av Palmyra ses.
Palmyra är en oas belägen i den syriska öknen drygt 20 mil nordöst om Damaskus. Platsen är sedan årtusenden tillbaka känd som en handelsplats och förbindelselänk mellan människor från olika kulturer och av olika ursprung. Kultur handlar om mänsklig samvaro och om uttryck för denna samvaro. Dessa uttryck kan vara av mångskiftande slag. Det beskrivs inte sällan som att det råder ett motsatsförhållande mellan kommersialism och kultur. Det är märkligt eftersom handel i sig är ett kulturfenomen; kanske den starkaste och mest påtagliga kulturyttring som finns. Och handel över gränser är ett särskilt kulturfenomen. Fria människor som möts i fred för att på olika plan berika varandra. Det har alltid varit en avgörande grogrund för blomstrande kulturer. En annan sak är att det sedan måste finnas fastlagda regler för denna kommers och kontroll av regelefterlevnaden.
Genom förstörelsen i Palmyra har Daesh tydligt visat sitt förakt för hela mänskligheten. Mänskliga kulturyttringar, religiösa trosriktningar, fri och fredlig handel; allt detta bekämpas av Daesh. Det är med andra ord ett kulturkrig som pågår. Det är frågan om en alldeles särskild form av terrorism som bedrivs av Daesh i det att den strävar efter att förinta allt och alla som inte oreserverat hyllar det Daesh hyllar. Och det innebär att de strävar efter att krossa allt som de allra flesta människor värderar allra högst. Önskan om fred, frihet, lycka, välstånd föraktas och människolivet möts inte med någon respekt och tillmäts inget värde. Denna terrorism måste givetvis bekämpas.
Palmyra – i likhet med Visby innerstad ett världsarv – är en kulturell symbol med kommersiella förtecken. Nu rapporteras det att mycket kommer att gå att rädda av det som har förstörts. Låt oss ta det som ett symboliskt hopp – mänsklighetens fortlevnad på denna lilla terroriserade planet kanske går att rädda.