Sven Stolpe – orättvist hanterad av sin samtid? Rättvist bortglömd i dag? Eller en av 1900-talets mest framstående skriftställare? Finns hans like i dag? En som inte företräder någon grupp eller riktning utan enbart sig själv – och samtidigt alla människor? En bullrande medmänniska.
Under det tidiga 1970-talet när det förhärskande konstnärliga mottot var att det var viktigare att vilja än att kunna, låstes Sven Stolpe in i buren med skylten ”hopplöst reaktionär”. Där hade han inte så många kamrater, även om han borde ha haft det. Många valde att anpassa sig intill självutplåning för att slippa hamna där. Stridslystet stod han i stället – ofta ensam – på sin egen barrikad. Men vem var han egentligen och vad stod han för? Frankofil söderkis? Javisst. Imponerad av tysk ”ordning” a la 1930-tal? Jovars, men ändå klart antinazistisk. Religiös virrpanna? Jodå, i någon mån det också, men en tämligen seriös virrpanna. En tidig TV-kändis? Verkligen! Okänd och bortglömd i dag? Tja, hans namn nämns inte precis dagligen i den offentliga debatten.
Sven Stolpe (1905-1996) tänkte, tyckte och skrev i stort sett under hela 1900-talet; romaner, essäer, artiklar, recensioner... Och som sagt, han dammades av och förevisades i TV i dess barndom; inte sällan som en excentrisk kuf och ett udda exempel.
Men Sven Stolpe både ville och kunde. Romanen ”Lätt, snabb och öm” kan ses som en uppgörelse med religiösa företeelser som synden, nåden och frälsningen. Såtillvida speglar den säkert Sven Stolpes egna religiösa grubblerier; samma år boken kom ut (1947) hade Stolpe konverterat till katolicismen. Men romanen har flera bottnar. Inte minst är det en djup psykologisk skildring av människan och de mer eller mindre dolda motiv som styr vårt handlande. Varför agerar vi som vi gör i olika situationer? Varför förhåller vi oss till andra på ett visst sätt? Vad är det som styr oss och bestämmer våra handlingar? Våra motiv är nog inte alltid så ädla. Avundsjuka, svartsjuka, hämnd, missunnsamhet – det är exempel på viktiga ingredienser som inte sällan ingår när vi bestämmer oss för ett visst förhållningssätt gentemot vår omgivning. Ibland väldigt medvetet och planerat men ofta helt omedvetet. I ”Lätt, snabb och öm” vrider och vänder Sven Stolpe på allt detta. Även om romanen har ett påtagligt religiöst raster kan den läsas och förstås utan detta. På så vis är romanen en allmängiltig och inträngande studie av livet och människans villkor i detta liv. Och Sven Stolpe ville säga oss något och han kunde skriva! Och tilltalas man inte av ”Lätt, snabb och öm” så gav Sven Stolpe ut ytterligare nästan hundra titlar.