Vår trädgård är uråldrig. Höga och knotiga äppelträd. Vildvuxet. Lummigt. Lite mörkt kanske för ljuset når inte ner för all växtlighet, men ack så mysigt. Jag har ett skräphörn också, där slänger jag allt trädgårdsavfall och brännässlorna och humlen växer helt galet över alltihop. Katterna gillar att smyga runt där. Gräset klipper jag ibland, det är så fint med högt gräs tycker jag. Vår trädgård är förtrollad och magisk, precis som i en engelsk barnbok.
Innan mommo gick bort gick jag runt med henne i trädgården och gjorde en karta över alla träden, den kartan är jag så rädd om idag. Vi har äppelsorter som heter pannkaksäpplar, grönan på gården, haulaugar och brudäpplar.
Hemmansägaren är inte lika förtjust:
– Det fattar du väl att man inte kan ha träd som är så höga att man måste hyra skylift när man ska plocka äpplen? Det är ju inte så äppelträd ska se ut! Och alla de här gamla sorterna?
För snart tjugo år sedan, när vi var nyinflyttade, gjorde Hemmansägaren en insats i trädgården. Han motorsågade, glesade ur och kapade. En del kallar det för att man beskär träden. Detta ledde till att vi blev så sjukt osams så efter det har Hemmansägaren helt tagit sin hand ifrån allt trädgårdsarbete. Och det löftet har han verkligen hållit, väldigt ståndaktigt av honom.
Tills nu, för nu ska det grävas för fiber. Jag hör en kväll hur grannen och Hemmansägaren viskar och småpratar ute på altanen. Jag hör hur Hemmansägaren säger:
– Jo, du kan ju försöka att prata med henne, jag gör det inte!
Sedan kommer grannen och krumbuktar sig och försöker förklara att en grävskopa måste kunna komma in i vår trädgård för att gräva ner fibern.
– Det här kommer att betyda att vi måste ta bort något träd, säger han.
Jag får offra den vita astrakanen. Sedan kör Hemmansägaren och grannen in med baklastaren och rensar upp lite, som de kallar det. Där skräphörnet var lyser nu jorden svart. Några körsbärsträdstammar som växt vackert längs med marken tar de bort. Grannen är jättepositiv:
– Det kommer att bli mycket lättare för dig att klippa gräs nu, Mien!
Men jag är inte ett dugg glad över att det kommer att bli lättare att klippa. När sedan Hemmansägaren sågar ner delar av brudäppelträdet så kan jag faktiskt inte låta bli att börja gråta.
– Men se här Mien, trädet är kasst! Och så kör han ner hela armen i den ihåliga stammen.
Nu har jag anlitat en man som ska komma hit och hjälpa mig att föröka brudäpplarna med ympar.
Ja, jisses, det ska bli skönt när det här fibereländet är över!