På ytan har de inte mycket gemensamt, de tre män som under rättegången vittnat om sina upplevelser. Den äldsta är runt 50 och den yngsta cirka 30. En är lång, smal och gråhårig, en i medellängd och svarthårig, en lite kraftigare byggd med stora glasögon.
Men en sak har de gemensamt – en längtan efter att träffa en kvinna att dela livet med. De sökte kärleken på nätet, något som den kvinna som nu stått inför rätta för flera fall av grovt bedrägeri, verkar ha spelat på.
Männen skäms över det som hänt och har under uppenbar vånda berättat om hur de charmats av kvinnan. De har beskrivit henne som trevlig, lätt att umgås med, intressant och omtänksam och trodde att de hade en ömsesidig kärleksrelation.
Männen har tvingats fläka ut sitt privatliv och tala om sina känslor för kvinnan och om sin tro på att de träffat den kvinna de skulle leva tillsammans med i framtiden. De har berättat om täta, ofta dagliga, kontakter under lång tid och om hur de sedan lurats att föra över stora summor pengar till kvinnan. Allt detta har de talat om inför inte bara domstolen utan också inför åhörare och media.
Brottsoffren trodde att de lånade ut pengar till kvinnan, pengar som enligt henne skulle gå till allt från att köpa en häst till en dialysmaskin då hon påstod att hon led av en svår njursjukdom. De trodde att de skulle få tillbaka lånen eftersom kvinnan sade sig vara läkare, att hon hade en lägenhet i Stockholm som skulle säljas och att hon skulle få pengar från en försäkring. Men allt var lögner, det erkände kvinnan under rättegången.
Männen har förlorat sina sparkapital och ett par av dem är skuldsatta för lång tid framåt med lån de tagit för att ge till kvinnan. De är livrädda för att det som hänt, vad de har gjort och hur de har blivit lurade, ska komma ut bland släkt, vänner och kolleger. Det är svårt att inte känna stark sympati med männen.
Kvinnan själv har visat få känslor under rättegången. Hon har lyssnat till männens vittnesmål med ibland ett intresserat uttryck, någon gång har hon rynkat pannan eller sett ut som om hon velat säga något, men mest har hon tittat ner i bordet eller på sin advokats bildskärm.
Under förhören i rätten säger hon att hon inte minns att hon haft kontakt med två av männen eller på vilket sätt de skulle ha haft kontakt eller att de skulle ha skickat pengar till henne. Hon minns inte ens om hon hade jobb eller inkomst under den period kontakterna med dem pågick. Med den tredje mannen säger hon sig ha en överenskommelse om att lånen skulle betalas tillbaka med något som inte är ”sedvanliga betalningsmedel”.
Den åtalade kvinnan, oftast klädd i svart, har sett högst alldaglig ut under de fyra dagar som rättegången pågått. Det är svårt att tro att de foton på sig själv hon skickat till männen, föreställer samma person som kvinnan i rättssalen. Det är också svårt att förstå hur hon så fullständigt ska ha lurat skjortan av dessa män. Kontoutdragen som visar de stora överföringarna till kvinnans konto ger dock en annan bild.
Men det är domstolen som dömer och i skrivande stund är kvinnan bara misstänkt. Åklagaren yrkar på fängelse i två år och sex månader. Kvinnan hävdar sin oskuld. Under fredagen kommer domen – då vet vi.