Ett litet mästerverk.
På GT:s kultursida i torsdags bidrog evigt unge Henry Lindkvist med en dikt om när Nicken Ols´n från Lau gick hädan.
Henry, 92 år, bor numera på äldreboendet i Hemse. Av ålder lite knäsvag, men med knivskapt intellekt och ett modernt journalistiskt skrivspråk. Varför denne man aldrig fått något av öns kulturpriser fattar jag inte.
När Nicken Ols´n efran Lau tyck´t att han fat nuck
äutav issjäre jämmardaln, han drog sin seiste suck...
Ja, så börjar dikten, men sju verser har jag inte plats med här, så leta reda på tidningen och läs själva!
Jag lovar, den räddar vilken grådyster dag som helst.
Nyligen publicerade Statistiska Centralbyrån listan på de mest populära namnen på flickor och pojkar i Sverige. Elsa och William ligger i topp.
Det är vanligt att gamla namn blir moderna igen. Elsa, det hette min moster men när jag blev pappa var namn som Elsa och Alice, det nu näst mest populära, inte tänkbara. Så det blev istället Maria och Karin.
En del namn kommer dock aldrig att bli populära igen. Bernt till exempel. 18 555 män (och en kvinna) i Sverige heter Bernt. Medelåldern bland oss är 69,4 år och någon nyrekrytering bland de nyfödda anas inte. För vem vill döpa sitt barn till Bernt när man kan heta William, Lucas (2:a), Liam (3:a) eller Oscar (4:a)?
Så jag, Bernt Åke Erland, tillhör definitivt en utdöende art.
På tal om barn (nyfödda sådana). Nyligen föddes ett litet flickebarn i min bekantskapskrets. ”Världens sötaste” har jag nu hört från flera håll.
Men stämmer verkligen det?
Alla, i synnerhet mor och farföräldrar, påstår med bestämdhet att just deras nyfödda barnbarn är ”världens sötaste”. Hur vet de det? Själv minns jag att min nyfödda äldsta dotter var ganska ful, skrynklig, tandlös och rödflammig i hela ansiktet.
Dock väldigt gullig. Nej, gulligast!
En kvinna här på södra delen av ön har kommit hem från en resa till Filippinerna. En dag besökte hon och hennes sällskap en restaurang som serverade buffé. Ni vet, ät så mycket ni vill tills ni spricker! Det brukar, efter femte portionen, sluta med en hög med mat kvar på tallriken.
På den här restaurangen har ägaren tröttnat på att behöva kasta mat som inte äts upp, så nu får gäster som lämnar på tallriken betala dubbelt.
En utmärkt idé inför restaurangernas nästa julbordsfrossa.
Hittar ett sparat citat av tidigare ärkebiskopen K.G Hammar:
”Så många gånger jag mött människor som legat inför döden. Ingen har sagt: Vad synd att jag inte hunnit köpa det eller gjort det och det. Ingen har beklagat att de inte äger mer, men däremot att de inte haft mer tid för relationer”.