Årets första dag. Öppnar datorn för att se om jag fått mejl. Det har jag. Ett reklamerbjudande:
Kosttillskott 50% rabatt. Laddningskabel 50%. Sport-BH 50%.
Måste i år försöka få stopp på allt det här reklamtjafset!
Läser på helagotland.se:
Två omkomna vid villabrand i Rone.
Rattfyllor.
Kraftigt berusad kvinna, 20 år, spottar på ordningsvakt och omhändertas av polisen.
17-årig pojke skjuter raketer mot folk och misshandlar två personer.
Redlöst berusad 16-åring förs till akuten.
Man, sparkad och slagen av tre okända, körs med ambulans till sjukhus.
Stor förstörelse i Almedalen.
Gott nytt år?
–
Har nu i två dagar funderat på vad jag ska ge för slags nyårslöfte. Tidigare löften har, i bästa fall, klarat av januari men sedan fallit i glömska. Som löftet 2008 (?) om att jag innan årets slut skulle klara av femtio armhävningar. Minns jag rätt så gav jag upp vid knappt trettio.
Den typen av löften är ju egentligen helt värdelösa, så i år ska jag istället försöka att oftare och mera högljutt bli förbannad över alla orättvisor. Inleder med att citera skådespelaren Sven Wollters debattinlägg i Aftonbladet på nyårsafton:
”Jag är åttio nu och det är förstås jävligt jobbigt, för jag hade så gärna velat se en ljusning innan jag återvänder till den evighet jag kommer ifrån. Å andra sidan slipper jag kanske ifrån att få bevittna den värsta dekadansen när girighet, själviskhet, främlingshat och översitteri tagit över helt och Högern triumferar.
Bilder av mina medmänniskor som fryser och spelar dragspel på Storgatan i Luleå. Bilder av en som tjänade 20 miljoner förra året. En bankdirektör.
Människor jag älskar, en vidrighet som jag hatar.”
Skriver Wollter och jag håller med.
–
Men så här dystert får ju bara årets första krönika inte sluta. Därför åker jag till Bottarvegården i Vamlingbo på traditionellt Gammeldags kaffikalas. 24 sorters hembakade kakor, kokkaffe över öppen eld och massor med glada och optimistiska människor som verkar tro på 2015 som ett bra år.
--
Och ytterligare en ljusglimt.
Efter en längre tid med oförklarliga misslyckanden, får jag på nyårsdagens morgon äntligen till det.
Lagom rinnande gula och vitan helt perfekt stelnad.
Så ska ett frukostägg kokas!