Tjejen gör slut med pojkvännen. Det är då slut; det är ingen förhandlingspropå. På samma sätt är ett domstolsutslag ingen invit till förhandlingar utan slutet på en diskussion. Nu har en domstol, efter en prövning, sagt att det är slut med kalkbrytning på Gotland. Slutsnackat alltså! Nejdå, gnällpellarna har stått i kö. LKAB kan inte tillverka stål. Byggföretagen kan inte bygga hus och vägar. Arbetstillfällen försvinner. Den ena gnäller mer än den andra. Vad är det som är så svårt att förstå? Ön Gotland tål inte mer kalkbrytning, eller det finns i vart fall en risk att så är fallet. Och har man kommit fram till det så är det så – det får man helt sonika acceptera.
Men i stället talas det om ”tillfälliga” tillstånd, ”undantagslösningar”, ”lagändringar och annat jumbojumbo. Om det nu skulle vara problem med att tillverka stål eller bygga hus får man väl lösa det. Och i en lösning ingår INTE kalk från Gotland. Hur svårt kan det vara? Dessutom ger sig vissa av gnällpellarna på regeringen. Har regeringen plötsligt blivit en leverantör av insatsvaror till industrin? Jag tillhör i och för sig de som tycker att riksdag och regering ska ”lägga sig i” rätt så mycket här i samhället, men inte ens jag anser att de ska ikläda sig rollen som råvaruleverantör.
När en beskäftig minister för ett antal år sedan utdelade dödsstöten för SAAB som biltillverkare var det med orden att ”staten inte ska driva bilfabriker” (vilken visdom dessa ord grundade sig på är alltjämt en väl förborgad hemlighet) gnälldes det inte. De ”marknadskrafter” som då och annars allmänt tillbedjes som det som ordnar så att allt ställs till vårt bästa har de tagit semester, eller? I grunden är det väl helt riktigt att utbud, efterfrågan, tekniska och administrativa rutiner, tillverknings- och distributionsprocesser m.m. (dvs. det kommersiella livet) sköts bäst av de direkt berörda. Därmed inte sagt att de också ska upprätta spelreglerna. Men ”arbetstillfällen” då? Mot miljöhänsyn väger sådana argument fjäderlätt. Nej, fel – det väger inte ens fjäderlätt. De saknar helt relevans (i det gamla kommunistsovjet rådde arbetsplikt och då kunde det vara relevant att rädda arbetstillfällen; men i en civiliserad rättsstat med marknadsekonomi? NEJ). Men ”den heliga tillväxten” då? Sak samma, det är inte av relevans i sammanhanget. Men dessa enkla sanningar tycks gnällpellarna ha väldigt svårt att få in i sina skallar.