Vi åkte till Stånga för att se yngste sonen spela pärk där Stångaspelen börjat lite i skymundan av det mörka som hänt under Almedalsveckan. Sonens pärklag, Hablingbo 1, höll till i sitt läger med Hablingbo IK:s flagga i bakgrunden.
När jag var barn i min hemsocken Sanda så förekom ingen verksamhet med gutnisk idrott. Idag är Sanda IF mycket aktivt och har en stor barn- och ungdomsverksamhet. Det var först när jag som vuxen flyttade till Hablingbo och började jobba på Högbyskolan i Hemse som jag kom i kontakt med gutnisk idrott för första gången. När vårsolens första strålar träffade skolgården gick eleverna ut på rasterna och väddrade, stod och slog en pärkboll med handflatorna till varandra.
Tjong, tjong lät det. När jag sedan själv blev förälder sögs barnen snabbt upp i Hablingbo IK:s verksamhet. Det var två lärare i Havdhem skola, Maria och Kristina, som på sin fritid såg till att barnen lärde sig kasta varpa och spela pärk. När jag läst om den gutniska idrottens historia så var det just så rekryteringen gick till, lärarna ute på sockenskolorna fyllde en viktig uppgift i att föra kulturarvet vidare. Det är en grannlaga uppgift att lära barn att kasta varpa, tunga varpor av aluminium som ska kastas av små människor med dåligt omdöme.
Jag minns när vår mellanson lyckades tjata sig till att få cykla till en varpaträning själv för första gången. I samma ögonblick som jag såg honom vingla iväg på sin lilla cykel med varpan på pakethållaren ångrade jag mig. Oron var stor när han inte kom hem på utsatt tid. För att stilla nerverna tog jag lillebror i barnvagnen och gick för att möta upp. Precis när jag ser Hablingbo idrottsplats i fjärran kör en ambulans med blåljusen på in på idrottsplatsen.
Skräcken grep tag i mig. Men ganska snart så kommer min lille varpkastare på sin cykel och jag förstår på långt håll att något hänt: "Mamma, mamma, Pelle fick en varpa i huvudet så huvudet sprack!"
Som tur var så gick det ganska bra för Pelle för nästa dag meddelade sonen att: "Pelle var i skolan idag och han var nästan som vanligt!"
Resten av den varpasäsongen fick alla små kastare ha hjälm på när de utövade sin idrott.
I sista pärkmatchen på Stångaspelen för sonens Hablingbo 1 för detta år mötte de Sanda II. Min barndoms socken mötte min hemsocken och matchen dömdes av vår riksdagsledamot, Lars Thomsson. Hablingbo 1 vann. Jag vet inte om det kan bli så mycket större.