Uppställningen på Wisby Strand fredag, lördag lyser i neon och luktar lite hårsprej: Katrina, hon från The Waves, Sha-Boom, Magnum Bonum, Snowstorm, Mikael Rickfors, Tone Norum, Dan Hylander, alla kompade av Lasse Lindbom band.
Rader av hits blir det; ”Skateboard”, ”Sommarnatt”, ”Skuggor i skymningen” och ”Walking on Sunshine”.
Och inte minst står alltså Ankie Bagger på scen, 80-talet reinkarnerad.
– Fast i själva verket har jag hållit på med musik i alla år. Och på sistone har vi kört en hel del nostaligrejer med Lili & Susie, Tone Norum, Tommy Ekman och…ja, alla möjliga konstellationer, berättar hon i telefon.
Ankie Bagger slog igenom i decenniets elfte timme, 1989, med ”People Say it’s in the Air” och därefter ikoniska ”Where Were You Last Night”. Du har hört den, det har alla!
Men redan innan dess var hon i branschen, som körsångerska till Dr. Alban och framför allt Lili & Susie. Hon stod dessutom i kören när Tommy Nilsson sjöng ”En dag” i Eurovision detta sista 80-talsår.
Hur länge sedan är det? 80-talet?
– Ser man till siffran är det länge sedan, men på ett sätt är jag mitt i det när vi jobbar med de här showerna. Det är alltid en underbar publik, roligast av allt är att barnen till de som var unga då kommer på konserterna.
Det roliga den här gången är att gänget verkligen ger sig ut på turné och åker buss tillsammans. 20 gig på en månad. Det har hon längtat efter. Fin sammanhållning och många minnen på liten yta.
Men du, jag ringer ju bevars från en lokaltidning, så: Berätta om din koppling till Gotland?
– Jag var där mycket och spelade om somrarna och har vänner på ön. Nu har familjen lantställe i Västervik så vi försöker åka över ibland.
Kanske en lite privat fråga, men var var du i går kväll?
– Igår kväll? Då var jag hos en av mina designers, provade kläder och fick lite mer paljetter. Det är ju viktigt att det glittrar.
Så hur var det då, på 80-talet, då ”filmen G var idealet”, som Just D en gång skaldade.
Jodå, färgglatt och yuppigt. Kanske minns du yuppienallarna, nu i var mans och kvinnas ficka. Det var ett decennium då jag själv blomstrade, 18 till 28.
Några av julshowens artister finns i mängd i min egen skivsamling, Rickfors och Hylander allra mest men också, flitigt spelad en gång i tiden, LP:n ”Färghållarelorglar” med Magnum Bonum.
Deras folkparksshow jag såg på Gubbakulan i Vrigstad med vodka innanför västen när decenniet var ungt. Låtar som ”Lover Boy”, ”Hög hatt”, ”Tiffany’s” och ”Digital Panik” är soundtracket till de år jag sminkade mig med kajal.
Det var i Småland, Lena Ph-land, mina hemmamarker. Där tog jag det cool i min gula Corolla med mintgrön skinnslips och en säker hand på ratten. Någon enkel sak att få en brud till att åka med var det däremot sällan, fick mest åka ensam.
Det gick, det också. 1980, när låten ”Sommarnatt” med Snowstorm kom och jag tog körkort, kostade soppan bara 2:88.
Nåväl.
På Gotland var det musikaliska 80-talet fullt av nationella genombrott.
Susanne Alfvengren knockade Sverige med ”När vi rör varann” i december 1984, året därpå gick Di Sma Undar Jårdi direkt in på Svensktoppens förstaplats med ”Snabbköpskassörsken” och tvingades under turnén dra kundvagnar i landets alla lokaltidningar.
I När bildades 1983 Ainbusk Singers som idogt arbetade sig fram till det breda nationella genombrott som i och för sig kom först på 90-talet med ”Lassie” och showen "More Amore". Men på ön var de redan då legendarer.
Folkparken Murgrönan, belägen ungefär vid busstationen på Öster, var en central plats för konserter, den revs 1987 men hade detta årtionde artister som Ulf Lundell, Tomas Ledin, Vargtass och Johnny Thunders.
Det sista evenemanget var ”Stjärnornas krig”, en sensommarkväll med Gaston, Di Sma och Smaklösa på scenen, Babben som konferencier och 3000 i publiken.
Kändisarna flockades även till Kneippbyn där Pigge Werkelin drev ett nöjesetablissemang till vilket André Lahovary tog hit gräddan av artister. Som Ankie Bagger, för övrigt. Det svängdes, sägs det bland de som var med, också på Crazy corner, Solhem, Lunkan och Änkan Stares Paradis.
…och i övrigt sprejades med hårsprej, betalades med kontanter, faxades, sågs på MTV, målades med tippex, åts såväl varma mackor som ostfondue, bläddrades i ”Okej” och kläddes i pastell och axelvaddar som en reaktion mot det murriga 70-talet.
…precis som i övriga riket, alltså.