Den 34:e upplagan av Gotland Chamber Music Festival invigdes på måndagskvällen i S:t Nicolai ruin. Efter ett inledande mingel i Frimurarnas trädgård bänkade sig publiken och fick förutom själva konserten även lyssna på invigningsord.
Ordföranden Lennart Lindgren inledde. Han menade att Kammarmusikveckan är ett gott exempel på ett hållbart kulturevenemang.
– Staffan Scheja har åter format ett starkt lag av musiker på högsta nivå. 1929 startade Ruinspelen och pågick här fram till 1990. Staffan Scheja är också uthållig och hållbar.
Och Staffan Scheja själv hoppades på mer.
– Jag hoppas återkomma många år till. 34:e upplagan är nog något av ett rekord i Sverige.
Invigningstalaren, författaren Theodor Kallifatides, berättade om hur intimt förknippat hans skrivande är med den klassiska musiken, som han ser som ett livsvillkor.
– Under 40 år har jag använt musiken som ingång till skrivandet. Jag väljer ut en skiva, sen lyssnar jag på den så länge jag skriver, bara den. Det blir som Pavlovs hund, så fort jag sätter på den skivan börjar jag skriva. Skrivande och musik är som tvillingar, menade Theodor Kallifatides.
Själva konserten fick en kanonstart. Detta i form av Ludwig van Beethovens "Pianotrio D-dur op. 70 nr 1", ofta kallad "Spöktrion".
Thomas Rudberg-piano, Anders Kjellberg Nilsson-violin och Kristina Winiarski-cello, intog tribunen och levererade ett fantastiskt samspel. Särskilt andrasatsen med sin ödesmättade inledning som övergår i sfäriskt vacker musik bidrog till den spöklika stämningen.
Snacka om lämplig spelplats för detta stycke och publikgensvarets dånande applåder underströk känslan av fullträff.
Det vokala inslaget var frekvent under konserten. Pausen omgärdades av paret Henning von Schulman och Francine Vis, båda debutanter i Schejaveckan.
Basen Henning avslutade första konsertdelen med fyra sånger ur Modest Mussorgskijs "Dödens sånger och danser", ackompanjerad av Henrik Måwe vid pianot.
Henning voh Schulman har en väl avvägd, kraftfull stämma och bär en naturlig scenpondus. Han berättade också intressant och spirituellt om sångerna. Bland annat om hur han velat ha texten på svenska och där översättaren Bosse Carlgren kämpat med att få till de svenska rimmen.
Särskilt den andra sången för aftonen var stark och försedd med en mäktig avslutning av Henning von Schulman.
Efter pausen fortsatte mezzosopranen Francine Vis, ackompanjerad av Staffan Scheja, med några sånger ur Francis Poulencs "Banalités". Lättsamt och någonting helt annat än Mussorgskijs ryska temperament.
Klarinettisten Magnus Holmander svarade för en lekfull och spelintensiv insats i kubanske Paquito D´Riveras klarinettkonsert "Benny @ 100".
Kammarmusikveckan rymmer vitt skilda delar från olika epoker, tonsättare och länder och Avri Levitan, viola, citerade Monty Python, när han därefter tillsammans med gitarristen Mats Bergström intog scenen. "And now to something completely different". Duon bjöd på delar ur Astor Piazzollas "Histoire du tango".
Victoria Stjerna-violin och Henrik Måwe-piano framförde "Apollonian dances" av Albert Schnelzer som är verksam i dag. Kompositören blandar melodisk nyromantik med influenser från bland annat rockmusik och här var det emellanåt rejält tryck som satte den samspelta duon på prov.
Premiärpubliken fick som avslutning lugna ner sig med att sopranen Elin Rombo, ackompanjerad av pianokvintett, sjöng "Mariettas lied" ur "Die Tote Stadt" (den döda staden) av Erich Korngold.
Då hade mörkret sänkt sig i den inte döda utan snarare intensivt sommarpulserande staden.