GA möter Eric M. Runesson i hans och familjens Gotlandsviste, ett hus på Strandgatan inköpt 2011. Målet för honom är att komma dit en gång varannan vecka. Själv är han uppväxt i Stockholm men far och farfar kom från Stux i Bunge.
– En fastighet som Nordkalk löst in, konstaterar han.
Men det är norra delen av ön som gällt även om han själv inte började tillbringa tid där förrän i tidiga tonåren. Då främst i Stenkyrka, på farfars brors gård.
– Det var som att gå rakt in i 1800-talet, det fanns inte vatten och el indraget.
En gammaldags miljö som var mer spännande än omodern för en historieintresserad grabb.
– Jag fotvandrade i Linnés fotspår ända upp till Fårö och försökte leva mig in i hur hans följe haft det och försökte artbestämma blommor. Jag var otroligt nördig, konstaterar Eric M. Runesson.
– Intresset för naturen bottnade i ett intresse för naturvetenskap. Det blev en väg in i idéhistoria som jag blev vansinnigt intresserad av i gymnasiet.
På universitetsnivå läste han även bland annat litteraturvetenskap innan det blev juridik i 4,5 år.
– Jag såg juridiken som ett sätt att försörja sig.
Därefter satt han ting på Stockholms tingsrätt men det blev bara ett år mot vanligen det dubbla.
– Jag blev lockad att kliva över till Handelshögskolan för att bli lärare och doktorand. Jag petade med en avhandling där...
Efter ett år på Harvard Law School i USA fick juridiken en inriktning.
– Jag blev väldigt intresserad av förhandlingsteori som nu är min egentliga specialitet.
Det ledde vidare till medlingsuppdrag.
– En specialitet inom specialiteterna.
Vid medling förhandlar tvistande parter, som exempelvis företag, med och via en tredje part som också slutligen fattar ett beslut till vilket parterna är bundna som vid ett avtal. Ett sätt att lösa tvister utanför rättssalarna och därmed också undvika offentlighet.
I juni i år utsågs Eric M. Runesson till innehavare av ett toppjobb inom juridiksverige. Han blev då ett av Högsta domstolens 16 justitieråd (domare) och tillträdde i september.
Under 2018 kontaktades han också av Svenska Akademien som ville ha hjälp i den turbulens som uppstått. Han vill inte gå in mer exakt på vad som var huvuduppdraget men hans medlingserfarenhet var förstås viktig och han började arbetet i mitten av maj.
– Ska jag ha ett förtroende ska jag hålla klaffen, det är själva livsnerven. Men jag sa att jag kunde tänka mig att hjälpa till.
– En viktig premiss för mitt engagemang var beslutet den 4 maj att Nobelpriset ställdes in. Alla klutar måste sättas till för att återfå allmänhetens förtroende. Och det var viktigt att göra en stadgeöversyn, att sätta de från 1786 i samtida belysning.
– Ett viktigt steg var att samla Akademien så pass att det kunde förrättas nyval. Det krävde att de som lämnat deltog och det lyckades.
Något allmänt kramande av parterna handlade det dock inte om.
– Det är ingen terapi utan ganska hård problemlösning. Inget gullegull eller doktor Phil i soffan. Sen rullar det på tills man kommer överens eller det inte fungerar längre.
Han framhåller att arbetet inom Akademien var speciellt.
– Den är inte ett bolag eller en stiftelse utan väldigt särpräglat organiserad.
I början av oktober skedde så ett tungt uppdragsbyte. Eric M. Runesson blev själv föreslagen som ledamot i Akademien. En av landets tyngsta kulturella befattningar.
Hade de fått upp ögonen för dig under din tid som medlare?
– Uppenbarligen var det några som trodde på mig. Man får lite betänketid, om man säger ja går det vidare till beskyddaren (kungen) för att godkännas.
Den 5 oktober valdes så Eric M. Runesson in i Svenska Akademien på stol nummer ett och därmed ingår åter en jurist i församlingen. Efter installationshögtiden den 20 december börjar det mera reguljära akademiarbetet den 17 januari, givetvis en torsdag. Akademien har nämligen ett sammanträde i veckan, varje torsdag. Och den är nu åter beslutsmässig.
– Det är en arbetande akademi som delar ut ett oändligt antal stipendier och priser.
– Det är inte som Idoljuryn, att den får något intryck, utan det handlar om gediget arbete där ledamöterna verkar i olika kommittéer.
Och Eric M. Runesson harangerar också det arbete som utförts under ständige sekreteraren Anders Olssons ledarskap när Akademien varit personellt decimerad.
– Det handlar om ett ganska stort arbete på få händer.
Och finast av priserna är förstås Nobelpriset i litteratur, inställt 2018. Något som Eric M. Runesson nu får äran att vara med och besluta om. För att det kommer att delas ut 2019 är han övertygad om.
– Jag räknar iskallt med att det blir ett litteraturpris 2019. Men om det blir ett eller två (det skulle då också bli ett ”i efterhand” för 2018) är oklart.
Eric M. Runesson har ett litteraturintresse. Men:
– Jag ser mig som illitterat jämfört med de övriga. Jag får spotta upp mig lite grann.
Vilka är dina favoritförfattare?
– Jag har en crush för de som kan berätta en historia. Av svenska intar Torgny Lindgren en särställning. Och Fritiof Nilsson Piraten är en fantastisk historieberättare. Och som ung var jag besatt av Strindberg. Av utländska skriver Ferdinand von Schirach oerhört slagfärdigt. Jag har också läst en hel del japansk litteratur.
Eric M: Runesson konstaterar att i dag är 16 av Akademiens 18 stolar besatta. Målet är förstås samtliga. I dag går det också att lämna Akademien på eget initiativ så det behöver inte uppstå de problem som varit där ett antal medlemmar av olika skäl valde att inte delta i verksamheten men inte kunde ersättas.
– Det är en arbetande akademi så det krävs att alla deltar.
Eric M. Runesson framhåller att Akademien måste återupprätta sitt förtroende bland allmänheten. Och han har flera olika förslag på nyordning.
– Akademien måste öppna sig och bli mer transparent. Det finns ingen anledning att vara sluten, det är bättre att visa vad vi gör. Det tror jag mycket på.
– Det är också alldeles tokigt att det är så dålig könsbalans (i dagsläget 12 män, fyra kvinnor, två vakanta). För en institution som arbetar med litteratur och språk har det också en saklig betydelse.
Eric M. Runesson ser en ljusnande framtid för Svenska Akademien.
– 2019 kommer att bli ett toppenår.