Årgång 92 av Gotland fornvänners årsbok "Gotländskt Arkiv", eller "Meddelande från Föreningen Gotlands fornvänner" som den gamla originaltiteln lyder, är i år åter temabunden. Den består av en samling texter om gotländsk byggnadsvård och det handlar om vitt skilda aspekter och vinklar omkring det omfattande ämnet.
Museichefen/landsantikvarien Susanne Thedéen framhåller i sitt förord att gemensamt är alla författares livslånga engagemang i byggnadsvård och hus men också för olika hållbarhetsaspekter kopplade till byggnader.
– Ett fantastiskt nummer av Gotländskt Arkiv, menade hon i den digitala release som hölls i går.
Begreppet "byggnadsvård" är relativt nytt, framhåller Lisa Johansson, byggnadsantikvarie vid Gotlands museum, i sin inledning. "Under en stor del av 1900-talet var restaurering, arkitekturhistoria och byggnadsforskning ett smalt område som praktiserades av några få".
Det europeiska projektet "Byggnadsvårdsåret 1975" anger hon som något av en startpunkt för den ändrade synen på byggnadsvård och det nyväckta intresset för äldre byggnader hos en bredare allmänhet. Det hade parollen "Ge en framtid åt vårt förflutna".
Under de senaste åren har det allmänna intresset för byggnadsvård vuxit i rasande takt. I dag återfinns ämnet i mängder av program i radio och tv, handböcker och tidskrifter. "Tydligt är att byggda miljöer har en förmåga att väcka starka känslor", konstaterar Lisa Johansson.
Sandra Såger framhåller i sin text om återbruk vikten av att de material som tillförs vid nutida underhåll också bör ges förutsättning till samma livslängd som det som repareras. Hon menar att byggnadsvård i mångt och mycket handlar om kvalitet före kvantitet, något som fortfarande fungerar ska inte bytas ut.
Hon konstaterar också att återbruk inte är något nytt fenomen i Visby. Sålunda har ruinernas sten återanvänts till att bygga upp senare tiders stenhus. Från S:t Hans och S:t Per har det återfunnits dekorativt huggen sten i det så kallade Lythbergska huset (i dag oftast benämnt Payex-huset) vid S:t Hansplan. Den byggnaden fick sin nuvarande form på 1760-talet.
Trion Kristin Balksten, Max Laserna och Sofie Nygren tar upp den ofta återkommande frågan om rätt sammansättning av kalkbruket. De konstaterar att byggnadsordningen och de lagar som skyddar miljöer som Visby innerstad anger att traditionella material och metoder ska användas vid vård och underhåll av byggnader.
För Visbys kalkputsade fasader innebär detta i första hand val av lokalt tillverkad gotländsk kalk. Tillgången på sådan kalk är också så god att det är möjligt att använda gotländsk kalk i flertalet restaureringar. Förhoppningsvis innebär det också att hantverket med den lokala kalken kan bevaras för kommande generationer.
Johannes Daun skildrar stenhusens genombrott på landsbygden. Inom loppet av ett halvt sekel kom ungefär en tredjedel av öns bönder att bosätta sig i nyuppförda stenhus. Denna aktiva epok handlar om senare delen av 1700-talet.
En viktig roll spelade även på den tiden gällande skattelagstiftning. 1757 stadgade en statlig resolution att den som byggde hus i sten skulle befrias från så kallade personella skatter i 20 år. I början av 1700-talet var trä helt dominerande som byggnadsmaterial på landsbygden.
Nästa årsbok, Gotländskt Arkiv 2021, planeras åter att bli ett öppet arkiv innehållande olika ämnen och tidsåldrar.