Historien bakom
Turismen har alltid varit ett mer eller mindre omdiskuterat ämne på Gotland. Så förstås även på kulturområdet. En av de mera uppmärksammade insatserna på den fronten svarade Gotlands Teater för.
Under juli 1975 mötte teatern ankommande turister i Visby hamn och på badplatserna runt ön med den provocerande föreställningen "Den fete, den magre och den snåle". Den bestod av såväl text som musik. "Åk hem" och Povel Ramels "Naturbarn" innehållande bland annat textraden "Icke tycka om turist, tycka turist trist" ingick. "Vem tjänar på turisterna, det skiter vi i" ljöd i avslutningssången ut över inre hamnen.
I rollistan återfanns trion Anders Peedu som den fete fastlänningen som suger ut turisterna men bor och betalar skatt på annat håll, Peter Jankert gjorde den snåle turisten och Evert Jansson den magre gotlänningen som mest har besvär av turismen.
Gotlands Teater hade beviljats 15 000 kronor i Ams-bidrag till projektet.
– Pengarna var minst sagt välbehövliga för oss som antagligen ska svältas ut från ön, kommenterade Anders Peedu och syftade på andra, uteblivna bidrag.
Den 3 juli 1975 hade föreställningen premiär. Den skulle ge turisterna en annan syn på ön än den som presenterades i turistbroschyrerna. Teatern parkerade sin högtalar- och plakatförsedda folkabuss mitt i vimlet på kajen i inre hamnen
Turisterna kunde förväntas bli ilskna över mottagandet men argast blev bofasta gotlänningar. Reaktionerna lät inte vänta på sig och insändarna började strömma in. "Kan vi inte slippa denna terror. Över hela hamnen ljuder detta malande. Gotland behöver inte dessa gaphalsar", hette det i en.
Allra argast blev kommunalrådet Eric Carlsson, (C). "Jag blev förskräckt över vad jag kunde se och höra i hamnen. Med skrik och skrän fick våra fastländska sommargäster höra att vi skiter i dom. Turisterna har ju ingen chans att stoppa eländet", menade kommunalrådet.
Evert Jansson minns föreställningen.
– Vi kom på att vi måste göra någonting, se en annan sida av turismen. Alla tjänar inte på den och alla tycker inte den är bra. Vi skrev tillsammans, sång och tal, berättar Evert om upprinnelsen och har svårt att förstå att det blev sån uppståndelse.
– Det var allvarligt menat men det var inte så att vi inte ville ha turister. När de kom av så drog vi igång bara, samlade folk. En del sa att dom skulle åka hem igen. Det blev säkert några hundra föreställningar.