2007 gjorde Romateatern för första gången "Hamlet" och Lars Norén sin första Shakespeareuppsättning. "Jag har skeletterat dramat, skurit bort mycket text och fokuserar på relationer och karaktärer", berättade han i GA inför en repetition, varefter han drog ner kepsen och tände en cigarrett.
Skådespelare som David Dencik, Lo Kauppi och Lil Terselius återfanns i rollerna. Ofta dubblerande i flera oavsett kön och klädda i kåpliknande dräkter. Undertecknad recenserade föreställningen och konstaterade:
"Således är det tolkning och agerande som skall ge föreställningen dess väsen och substans när utanverket reducerats till ett minimum och med en flitigt utnyttjad, svartglimmande skjutväggskonstruktion i klosterruinen som enda egentliga scenografi". En scenografi som Lars Norén själv svarade för.
GA:s slutbetyg blev gott. ""Hamlet" anno 2007 är en fascinerande föreställning".
Länsteatern har inte gjort någon Norén-uppsättning. Norén-året 2007 berättade dåvarande länsteaterchefen Monica Sparby att Norén gett ett muntligt löfte om sin medverkan i ett projekt med uppsökande teater. Samma år gästades teatern av Riks Drama med "Den polske rörmokaren". Ett projekt initierat av Riks Dramas dåvarande konstnärlige ledare Lars Norén och Ulrika Josephson.
Nuvarande länsteaterchefen Thomas Sundström menar att Norén utgör en milstolpe i svensk teater.
– Som dramatiker står han tämligen ensam i modern tid.
Men det har inte varit aktuellt att spela honom.
– Alla teatrar kan inte göra allt. Jag vill göra alla mina uppsättningar och pjäser rättvisa. Vi har inte vare sig den inriktningen eller traditionen där det passat med ett Lars Norén-drama, det har funnits ett storstadsperspektiv och det har avhållit mig.
Men Thomas Sundström ställer sig inte helt främmande för att göra något i framtiden, i samarbete med en annan teater.
– Han har gjort hundra pjäser så jag vill sväva lite på målet om vilken.
Lars Norén vistades återkommande på sin gård i Tingstäde, Bryor, ursprungligen ett kalkstenshus från 1820-talet. Han höll en låg profil i samhället men medverkade emellanåt i olika sammanhang. I sina omfattande dagböcker skildrar han ofta intryck och tankar från Gotland.
2016 medverkade han på en helsida i Slitetidningen med flera då ännu opublicerade dikter som skildrade intryck från gården.
– Jag kände Lars sen ett antal år tillbaka, hade jobbat med hans trädgård och hus och vi blev vänner. När vi startade tidningen frågade jag om han ville medverka med en dikt. Det ville han jättegärna göra, han älskade Slite och norra Gotland och skrev en dikt speciellt för Slite, berättar Stina Lindholm, verksam vid Skulpturfabriken i Boge och dåvarande redaktör för tidningen.
– Han var väldigt stark och otroligt ömsint, en väldigt god människa. Jag kände stor saknad när han gick bort, säger Stina Lindholm.
Gården Bryor hade han haft sedan början av 1990-talet.
– Han har renoverat huset väldigt fint. Gården ligger cirka tre kilometer från samhället och han promenerade mycket däromkring, säger Berit Pettersson, styrelseledamot i Tingstäde hembygdsförening.
Men någon större deltagare i föreningens aktiviteter var han inte.
– Han var med en gång på en grillfest i början. Emellanåt har han varit nere ganska mycket. Jag tror att efter det här med Malexander drog han sig tillbaka här för att få vara ifred, det var inte så många som visste var han bodde.