”Här tycker jag mig förstå vad verken vill visa mig”

Det är lätt att gå för snabbt genom Matti Kallioinens utställning Bärvåg. De klara färgerna och de spektakulära, koralliknande objekten ställer sig först i vägen för relationen mellan mig och verken.

Översiktsbild av utställningen Bärvåg. I förgrund Modulationer 2023.

Översiktsbild av utställningen Bärvåg. I förgrund Modulationer 2023.

Foto: Karl Melander

Kultur2023-10-01 11:14

Recension

Men så fastnar jag, framför blyersteckningar rivna ur skissblocket med rivkanten kvar. Teckningarna sitter i formationer uppnålade direkt på väggen, som flygplan i parad. Ur linjerna framträder figurer. De är dunkla och försvinner in i varandra, upplösta och böljande.

Teckningarnas figurer har nästan mänskliga ögon och kroppar med fiskliknande utväxter. Undervattensväsen, tänker jag, och får en känsla av att ha sett dem förut. Som monster i en av barndomens böcker? I någon science fiction-film? Oklart. På några av teckningarna är det tydligare scener, är de på ett torg? Demonstrerar de? Bilden som allra först drog mig nära är helt klart ett gäng hästar – tror jag.

I text förklaras utställningens titel: Bärvåg är namnet på en av två vågor i en radiosignal. Bärvågen bär fram signalen till mottagaren men filtreras bort när radiovågen omvandlas till ljudvåg. Det vi hör är den andra vågen – modulationsvågen – som omvandlats till ljud. 

Kallioinens teckningar löser upp motiven i vågor, som om han söker linjens minsta möjliga igenkännbarhet innan bilden helt övergår till abstraktion eller kaos. Teckningarnas vågiga linjer öppnar mitt sinne för skulpturerna, förklarar dem som en förstoring av verklighetens minsta beståndsdel.

Våra ögon uppfattar verkligheten som miljoner varianter av färg. Färg är ljus, ljus är vågor. Vågor är budbärarna i vår förnimmelse av den synliga världen. Det som jag först uppfattar som lite kitschiga koraller är snarare en avbild av varseblivningen. Det för tankarna till kvantfysik och strängteori.

I rummets bortre del hänger svart-vita tryck som tagit steget från figurativt till abstrakt, men titlarna redovisar dem som avbilder: Luft, Sfinx, Spole. Jag stannar framför den senare och blir kvar här. Här händer det. Här tycker jag mig förstå vad verken vill visa mig. Jag går ut ur rummet och betraktar de hängande skulpturerna igen, med större avstånd, och nu framträder de som en klang mer än koraller.

Jag återvänder en sista gång till teckningarna. De svänger, och böljar, och jag får lust att bölja tillsammans med dem.

I mitten av september anordnade Gotlands museum och Region Gotland en kurs i att skriva kulturkritik. Det här är en av texterna från kursen som har valts ut för publicering.

Utställningen Bärvåg av Matti Kallioinen visas på Gotlands museum till och med den 22 oktober.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!