Ny bok
Det sanna livet
Adam Zagajewski, översättning Irena Grönberg
Norstedts förlag
Den polske poeten Adam Zagajewski föddes 1945 i Lwów, en stad som genom åren bytt nationalitet och som den blivande poetens familj tvingades lämna i förflyttningarna alldeles efter andra världskriget.
Det är som om detta förflyttat sig in i han poesi. Den lyhörda översättaren Irena Grönberg påpekar i ett efterord att dikterna inte sällan handlar om promenader, simturer, utflykter, resor och strövtåg på olika platser i världen.
Men också vandringar i tiden. Historien finns så påtagligt närvarande. Som i Belzec: Kvar finns bara grus och sorg, kvar finns tystnad / och sömndruckna bybor som / väntar på svar. I spanska Córdoba, som han kallar landets svarta hjärta, tycks minnet starkare än tiden. I dikterna trängs minnen av korta ögonblick från de viktigaste platserna i hans liv, minnen som ett slags insamling av vad som återstår.
Zagajewski avled på världspoesidagen 2021. Den sista dikten, ”November”, är nästan profetisk, skriven av en som inte hann uppleva den ryska invasionen av Ukraina:
Slagsmål i en mörk gränd / och en dragspelsmusiker från Ukraina / spelar en toccata och en fuga // Det har gått hundra år / sedan första världskrigets slut / Vi väntar på nästa
Zagajewski var verkligen en kosmopolit som från Krákow reste världen runt på uppläsningsturnéer och som undervisade vid olika amerikanska universitet.
Hans beskrivningar av människor är ett under av träffsäkerhet, inte minst vad gäller konstnärer, musiker och författare som Beethoven, Chopin, Delacroix och Mandelstam.
Att politiken och historien är närvarande är inte konstigt hos en poet som föddes i en stad som Lwów och som flydde från Polen till Paris 1981 där han blev kvar till 2002, då han återvände till Krákow.
Här finns också personliga dikter. Som dikten från en sjukhusvistelse med den underbara titeln ”Självporträtt med dropp”.
De dikter som jag fascineras mest av är porträtten av olika kulturpersonligheter. Han kan, tillspetsat sagt, konsten att i några få ord gestalta det som andra behöver en hel biografi för att säga. I den här samlingen finns en av hans finaste dikter som handlar om Bach, denne idag gigantiske musikikon. Så här börjar den:
Vi vet, alla vet, att han talade med Herren /i otaliga kantater och passioner, men även /chaconnen finns, från andra partitan för soloviolin: / här, kanske bara här, berättar Bach om sitt liv, plötsligt oväntat talar han om sig själv, / snabbt, häftigt slänger han ur sig glädje och sorg / (för det är allt vi har), förtvivlan över att ha mist hustru och barn…
I efterordet skriver Grönberg att många av dikterna innehåller ordet ”kanske” och det är ingen tillfällighet. Zagajewski slår inte fast, han undersöker möjligheter och ifrågasätter ofta cementerade uppfattningar.
I dikten ”Samtal” skriver han: Just där man kan se att jorden kanske / faktiskt är rund… Kanske? Faktiskt? Två ord som inte gärna samarbetar, men i Zagajewskis dikter hör det mer eller mindre till vanligheten. Kanske är det därför han, med tämligen få ord, kan få så mycket sagt om det som kallas verkligheten. Så mycket som sätter igång tankeverksamheten hos läsaren.
Det är en stor tacksamhet man känner över att ha fått ta del av ännu en samling dikter av Zagajewski på svenska. Det är den åttonde volymen av översättningar och ett mycket värdigt bokslut.