De träffas en gång i månaden, Hörnrummets trivselkommitté; HTK. Det är numera tidigare yrkesverksamma journalister från Gotlands Tidningar.
Ända sedan tidigt 80-tal har de druckit sitt kaffe och ätit sina mackor på konditori Norrgatt.
Du som har åldern inne kanske känner igen dem. Legendarer i spalterna, hela bunten.
Då, förr, var de mitt i steget, de skrev sina reportage som bars hem till din postlåda. Nu sitter de i kaffeångorna av sina minnen.
”Kommer du ihåg?”, ”Va?”.
Hörnrummet var GT:s största redaktionsrum i lokalerna på Broväg. Där fanns plats för fyra reportrar, vilket genererade mer gemenskap än i andra rum.
Just detta rum har en central betydelse i berättelsen om HTK.
För det var det där morgonmötet i tidigt 80-tal. Grinig stämning, tråkiga jobb som fördelats…och när reportrarna återvände till detta hörnrum efter mötespärsen var det Eva Sjöstrand som sade de förlösande orden: ”Så här kan vi inte ha det, vi går och fikar!”.
Hon minns det så tydligt, hur det kändes som att skolka från skolan.
– Det var jag, Ola (Sollerman), Karin (Persson)…kanske någon till. Vi smög iväg över gräsmattan utan att någon såg oss.
…och så kom det att fortsätta, återkommande fikastunder där ”medlemskapet” i HTK bestod i att någon gång haft arbetsplatsen i nämnda rum.
Detta har luckrats upp med tiden, men vem som helst får inte tillträde. I dag är de tolv stycken i Messenger-gruppen.
I början pratades jobb. Jobb, jobb, jobb.
När Eva Sjöstrand 1990 gick över till lokalradion var det viktigt för henne att hålla fortsatt kontakt med sina kollegor.
Med tiden gick den ena efter den andra i pension, ett tag hade de direkta vägar in till GT-skvallret via de allt färre som arbetade kvar.
Nu bryr de sig inte så mycket längre. Nu är det gammal vänskap som poleras och hålls fin, oavsett hur vi har det på redaktionen.
Det är en och annan höft som ska bytas vilket förstås måste avhandlas – ”Va?” – och en del prat om vad barnen gör.
– Många av oss har arbetat ihop sedan ungdomen. Tänk så mycket tid vi tillbringat tillsammans, på jobbet och fritiden. Och goda vänner vill man hålla fast vid, säger Sam Björk.
Nej, de saknar inte sina år på tidningen. Eller jo, lite. Att träffa och samtala med människor och berätta om deras vardag, det kan saknas.
– Och de stora händelserna, flikar Karin Persson in, Karin som varit på såväl GT som P4 Gotland. Det där går aldrig ur, då vaknar journalisten inom en.
Eva Sjöstrand, spindeln i HTK-nätet:
– Jag saknar den tidning vi gjorde förr. Och det så himla roligt att hålla ihop det här gänget, vi är så stor del av varandras liv.