"Sinnlig smarthet" är ledord när Wolfgang och Anne E Weiser beskriver fältet som de utforskat tillsammans under många år. Paret anordnar sedan 2004 sommarkurser för barn i ljud- och balans hemma i Anga. Från början handlade det om ren cirkus, men i och med Annas tonsättarstudier började det hela glida in i gränslandet mellan ljudkonst och akrobatik.
– Hörseln hänger ihop med balanssinnet. Med åren har vi sett att det verkligen är så, att vi hör med hela kroppen. Vi har också sett att i lyssnandet uppstår en relation av tillit, och när den infinner sig – det är då man kan vara kreativ på riktigt, säger Anna E Weiser.
Under året har hon och Wolfgang testat teorin mot verkligheten. Med medel från Kulturrådet i ryggen gav de sig ut på en ö-turné med föreställningen "JonglÖra", som bygger på röstimprovisationer och jonglering. Efteråt följde en workshop, där barnen i publiken fick gestalta vad de upplevt i bilder och objekt. Nästan 400 barn medverkade i projektet, som gjordes tillsammans med Fenomenalen och Studieförbundet Vuxenskolan.
– Målet var att få barnen att lyssna, och det var förvånansvärt lätt gjort. Det blev knäpp tyst så fort vi var igång med föreställningen, säger Wolfgang Weiser.
– Jag tror att det har att göra med den höga abstraktionsnivån. När man jobbar med sinnena behöver ingen känna sig dum. Inga förkunskaper krävs, du måste inte ens kunna språket. Alla blir jämlikar, och det är då tilliten uppstår, fortsätter Anna.
Bilderna och objekten som uppstod under turnén ställs ut på Almedalsbiblioteket veckan ut.
Sätter ni punkt för det här nu?
– Vi får se. Utställningen flyttar kanske vidare, men vi vet inget säkert. Föreställningen kommer att leva vidare, fast kanske inte i kombination med ritande, målande och klippande. Vi kommer dock att integrera den biten mer i sommarskolan, säger Anna.
Och andan i JonglÖra-BalansÖra dör givetvis inte bara för att projekttiden löpt ut.
– Om vi har en agenda så kan den sammanfattas så här: Vi människor relaterar till varandra genom fysisk kontakt och tal. Det förstnämnda får mindre och mindre utrymme i vårt samhälle. Lärare rör inte sina elever i dag – och det finns så klart mycket goda grunder till det. Samtidigt måste vi värna om det sensoriska, för det är där en bas av trygghet skapas i våra relationer. Vi hoppas att fler kan dra lärdom av det här projektet, säger Wolfgang Weiser.
