– Vi känner varandra och vi har återkommande former gemensamt, säger Judith Dekker.
– Vi tänker ganska lika och jobbar ganska lika, säger Erlingur Valgardsson.
Judith Dekker arbetar med foto och måleri och inspirationen till den här utställningen har hon fått från barndomens hemtrakter i Nederländerna. Hon har använt foton av släktgården, bilder som hon skrivit ut på papper, vikt och fotograferat en gång till, ibland med omvänt perspektiv. Hennes akrylmålningar är från resor, kortare eller bara vägen hem från och visar landskapet hon passerar. En återkommande form i både bilder och målningar är det pyramidformade vasstaket på släktgården.
– Jag har skapat mina egna barndomsminnen och egna landskap. Bilderna bara kommer till mig, jag leker fram dem från mina opålitliga och förgängliga minnen, säger Judith Dekker
Förgänglighet, eller temporalitet, är också temat för Erlingur Valgardssons målningar.
– Jag låg i gräset och tittade upp i himlen, såg molnen glida bort och tänkte på livet. Vi är som ett moln. Vi är här en tid sedan glider vi också bort. En slags temporalitet, säger Erlingur Valgardsson.
De fluffiga molnen på hans målningar baseras på skisser av moln han har sett runt om i världen de senaste åren, de flesta från Island och Gotland. Bakgrundsfärgerna representerar känslor och hans favorit är den gula tavlan.
– Färgen gul är värme, sol och livet. Den gör mig lycklig och glad, säger Erlingur Valgardsson.