"Overklig verklighet" heter den utställning som Kristina Laurent nu presenterar på Galleri för Konsthantverk och Form i Visby.
– Det är min värld som jag visar här, min fantasivärld. Den utgår från poetiska, surrealistiska texter. Det blir en overklig verklighet.
Kristina Laurent nämner lyrikerna Hans Arp och Edith Södergran som några av inspirationskällorna. En Södergran-strof finns också broderad i ett av de utställda verken.
Den ena kortväggen på galleriet rymmer utställningens huvudverk. En triptyk med Kristinas specialitet, broderier i kombination med målade detaljer, "jag är lite lat så jag orkar inte sy allt". Här finns inslag från vitt skilda håll, förutom ovannämnda exempelvis slingor med inspiration från gotländska kyrkor.
Broderierna sitter inom glas och ram. Det är en viktig detalj.
– Broderier schangserar, det blir smutsigt direkt. Presentationen är väldigt viktig, den ska vara proffsig, fastslår hon.
Kristina Laurent har också med ett antal objekt i trä. En del är trästycken som fyndats i skogen och sedan bemålats, andra har en gång varit tillverkade föremål, som underredet till en jordglob som nu ingår i verket "Kraschad värld".
Hennes verk har ofta allvarliga teman men där finns också med en dos humor.
– Jag har ganska roligt när jag syr, framhåller Kristina.
Utställningens mest udda verk är synnerligen personligt. I taket hänger en väderskärm i tyg från amerikanska armén försedd med sorgflor. En skapelse som hänger ihop med en personlig sorg.
– Jag använder olika tekniker. Nu gör man allt för att nå fram till det maximala uttrycket. Konsten är gränsöverskridande, konstaterar Kristina Laurent.
Och hennes konstnärliga erfarenhet är rejält grundlagd.
– Jag har varit konstnär sedan 1965 då jag slutade på Konstfack (där hon började redan som 16-åring).
Kristina Laurent kommer ursprungligen från Stockholm och efter studierna var hon under en tioårsperiod också lärare på Konstfack. Hon är noga med att understryka att lärarprofessionen var en bisyssla till den konstnärliga.
– Jag flyttade till Gotland eftersom jag blev trött på Stockholm. Jag hade fått nog och måste göra något annat. Nu har jag bott 15 år permanent i Sanda.
Sitt konstnärliga skapande fortsätter hon med fortlöpande. Och nu väntar den bästa tiden i ateljén – vintern.
Utställningen har vernissage i dag och pågår till den 20 oktober.