Premiär var det på onsdagen i Väskinde bygdegård. Den allestädes närvarande coronan sätter sin prägel på föreställningen, såväl på tribunen som i den – efter rådande regler – välbesatta salongen. Detta när teatern efter ett halvårs påtvingad speltystnad nu drar ut på en rejäl bygdegårdsturné.
Rejäl till antalet besökta bygdegårdar, men återhållsam vad gäller bemanningen. Den världsomfattande epidemin har påverkat även öns länsteaters ekonomi negativt. Och i salongen får beredas plats för max 50 utspridda personer.
Teaterchefen Thomas Sundström harangerar sin publik när han konstaterar att deras bidrag är det enda teatern fått under det ofrivilliga speluppehållet. Men fortsätta spela kommer man att göra framöver, oavsett kommande publikmaxantal, om det så ska ske utomhus, utlovar han.
Föreställningen är av lågbudgetmodell. Teaterchefen, som skrivit materialet, återfinns själv på scenen tillsammans med teaterns faste skådespelare, Lennart Bäck. Trion fullbordas med producenten Liv Olanders som gör en tung tribundebut och presenterar oanad sångförmåga. Samtliga såväl agerar som musicerar. Klädbyten och byte av rekvisita sker inför öppen ridå.
Föreställningen benämns infotainmentshow (underhållande information). Men den skulle lika gärna kunna kallas revy eller cabaret. Föreställningens grund utgörs av överblivna historier och personöden verksamma på Gotland som framkommit i arbetet med de båda "riktiga" Dubbe-pjäserna.
Men här blandas sådana historiska namn som den en period Gotlandsförvisade, blivande kungamördaren Jacob Johan Anckarström, med nutida kända personer och med ensemblens släktingars öden. Sanningar och skrönor, buskis, skämt och seriositet mixas. Till det en bastant laddning musik av kompositörer från Bellman via Povel Ramel till Hoola Bandoola Band, med nya låttexter.
Och så var det coronan. När Thomas Sundström säger att det är dags att tala om elefanten i rummet och denna visar sig vara pandemin måste jag protestera. Knappast någon lika allvarlig händelse/sjukdom har väl alla talat och tyckt till om privat och offentligt i samma utsträckning.
"Dubbes skrönor" har två akter varav den första avslutas med en frågesport, signerad Mari Ljungström, omkring udda föremål som använts i någon av Länsteaterns föreställningar.
Helheten blir synnerligen spretig. Diverse goda ingredienser blandas med tveksamma rester och slutresultatet framstår som en portion teaterpyttipanna.