Ny bok
Göran Bergengren
Nötskrikan. Tusenårsträdet och fågeln
Carlssons
Bäste Göran Bergengren
Om jag räknat rätt är det här din trettioåttonde bok. Alla mer eller mindre tillhörande det vida ämnesområdet natur. I och med boken om nötskrikan har du fullbordat din fågeltriptyk. 2007 kom boken om pilfinken, där du ställer frågan ”varför såg aldrig Linné någon pilfink”. 2015 porträttet av korpen om vilken du skrev ”den bäste skådespelaren som förlänats mig”.
Och nu alltså nötskrikan. En bok som är som en hel natur- och kulturhistoria, dessutom fint illustrerad med teckningar av Catharina Lundegårdh, barnbarn till Bruno Liljefors.
Din bok är en gedigen rapport från nötskrikeland med navet i hembygden i Mjölbytrakten. Du kastar dig mellan generella översikter, som visar din stora beläsenhet, och roande, tankeväckande detaljer. Språket är omisskännligt ditt eget, kärvt och effektivt med hisnande lyriska djupdykningar. Du schumrar fram din text med snabba, korta penseldrag, inte alltid på förväntat sätt.
Du är förstås väl förtrogen med ditt ämne. Här finns dagboksanteckningar gjorda redan av den naturintresserade skolpojken. Är man inte överdrivet beläst inom området lär man sig oavbrutet nya saker. Roande, spännande, tankeväckande men också en del förfärligheter.
Inte kunde jag föreställa mig att det skjuts över femtontusen nötskrikor varje år i vårt land fast det väl sedan lång tid är känt att nötskrikan inte hör hemma bland det man kallar skadefåglar. Men att kalla den det är en behändig benämning för den som känner klåda i avtryckarfingret. I Danmark är nötskrikan fridlyst sedan 1982 och i Finland är den fredad. Nej, ditt kapitel ”Ut och skjut” är ingen rolig läsning.
Du skriver engagerat om nötskrikans förmåga att gömma ekollon; upp till 4500 ollon på fyra veckor. Vad det betyder för ekens status och utbredning kan man bara ana. En gång har du sett en nötskrika mitt i gömmandet. ”Först ett hack, lite uppryckt växtlighet, sedan ner med bördan och ett par tryck med näbben.” Nötskrikan ”planterar ju ekar, fullgör ett snitt i en näringskedja som är två arters fortbestånd”.
Detta är bara en av dina många berättelser om den här fantastiska fågeln som emellanåt i all sin färgprakt fladdrar förbi i skogen.
De här tre böckerna har hos mig en framskjuten plats i bokhyllan för att man så ofta måste plocka fram dem. Dels för allt man kan lära sig men också för att de är skrivna på ett så otvunget personligt sätt att själva läsningen blir en njutning.
Med vänlig hälsning