Ny bok avhandlar runor på öarna i Östersjön

Runologin sätts in i ett större sammanhang i en ny bok om runor. Den bygger på ett runseminarium som hölls i Visby 2017.

Pilgårdsstenen finns att se på Gotlands museum i utställningen "10 000 år".

Pilgårdsstenen finns att se på Gotlands museum i utställningen "10 000 år".

Foto: Nina Lund/Gotlands museum

Kultur2020-07-27 10:00

Var gotlänningar med och attackerade Öland? Det spåret avslutar Ludvig Papmehl-Dufays text om likheter mellan Öland och Gotland under perioden 200-550 e.Kr. Han hävdar att nutida utgrävningar av Sandby borg visar att åtminstone några delar av Öland attackerades under migrationsperioden, och kanske även av gotlänningar. Något för framtida undersökningar att gå vidare med.

I en artikel signerad Magnus Källström framläggs att Bogeviken varit centrum på Gotland för runkunskap och även med riklig förekomst av silverskatter.

Det gör de båda forskarna i "Relations and Runes" (Relationer och runor). Så heter den skrift som nu ges ut i Riksantikvarieämbetets (RAÄ) regi. Boken bygger på den workshop som 2017 hölls i ett samarbete mellan RAÄ och Uppsala universitet och då ett 15-tal runforskare möttes och diskuterade ämnet med bäring på Gotland, Öland och Bornholm. 

– Vi satte in runologin i ett större sammanhang med andra resultat och diskuterade det öppet och kommunicerade inte bara resultat. Det handlar om att vi har lite skilda specialiteter som alla berör vikingatid, säger Laila Kitzler Åhfeldt, docent i arkeologi och runforskare vid Runverket.

Det handlade om delar som runologi, arkeologi och numismatik. Deltagarna kom från Sverige, Danmark och Polen. 

– Vi som organiserade har haft mycket kontakt under många år och sen bjudit in några var. 

Hon ingick i redaktionsrådet för boken tillsammans med Per Widerström från Gotlands museum, Charlotte Hedenstierna-Jonson och Ben Raffield. De båda sistnämnda arbetar med projektet "The Viking Phenomenon".

– Texterna består ungefär av vad författaren pratade om och sedan har vi utarbetat det till en artikel.

Själv bidrar Laila Kitzler Åhfeldt med en text om öbors attityder till runskrift. 

Hon framhåller att det finns klara olikheter mellan de avhandlade öarna. 

– Det finns stora skillnader mellan vilka föremål man sätter runor på. 

På Bornholm finns det väldigt många fler amuletter än på Gotland. På Gotland finns det runor på många olika sorters föremål och på Öland är det lite blandat.

– Det tyder på att man haft lite olika syn på vad runskriften varit bra för. 

Vilken är din personliga runfavorit på Gotland?

– Det finns så mycket fint. Det är roligt att det är runor på kvinnliga dräktspännen på Gotland. Och runstenarna från Sjonhem som står inne i Bildstenshallen på Gotlands Museum, Pilgårdsstenen har så spännande inskrift. 

Runristarfakta

De flesta runinskrifter (bara bokstäver, siffror fanns inte) som finns bevarade är gjorda i sten. Troligen har dock majoriteten av runor ristats i det mera lättförstörda materialet trä. Till ristningen användes oftast en kniv. 

I sten fick man dock använda andra verktyg. Runristaren slog med en klubba på en mejsel av järn och linjerna höggs in. 

Att vikingarna själva kallade det att "rista" och inte "hugga" oavsett vilket verktyg de använde tyder också på att runor i trä var vanligast.

Källa: RAÄ

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!