Johannes Ekman bygger sin bok (Oskar Ekman förlag) på den långa och omfattande brevväxlingen på latin mellan de båda. Han menar att den ger ett titthål in i en annan tid, 1200-talets, både fascinerande och undflyende. "Kärlekens andedräkt" berättar om det andliga livet i korstågens tid via historia, teologi och filosofi.
Duon var utifrån skådat varandras motpoler. Petrus var ett tungsint läshuvud från Gotland, Kristina en enkel bonddotter från Stommeln. Petrus kallas ofta Sveriges förste författare medan Kristina inte kunde skriva. Ändå kom deras kärlek till varandra att andas ren salighet.
Författaren, Johannes Ekman, var mångårig medarbetare på Sveriges Radio, varifrån han gick i pension 2013. Han har tidigare skrivit flera kulturhistoriska böcker. Hans intresse för Petrus de Dacia väcktes när han under 1980/90-talen hade torp i Martebo och vikarierade på lokalradion.
– Under Medeltidsveckan träffade jag bland andra Marita Jonsson (Körsbärsgårdens konsthall) som rekommenderade Anders Pilz som var sommarvikarierande katolsk biskop i Visby. Han berättade väldigt engagerat om Petrus de Dacia.
Johannes Ekman hann också med att se det klassiska Ruinspelet, baserad på Petrus liv, i S:t Nicolai-ruinen.
– Ruinen, musiken och akustiken. När tornsvalorna störtade genom valvbågarna, fantastiskt i sommarkvällen.
Johannes Ekmans intresse för Petrus de Dacia ökade och han började läsa alltmer om honom.
– Jag har hållit på ett par år vid sidan om jobbet, suttit på KB (Kungliga biblioteket) och läst väldigt mycket i ämnet.
Hans idé var att inte bara skriva om personen Petrus de Dacia.
– Jag har begränsad kunskap om honom. Så jag skrev även om hans samtid, resor och studier. Och kom in på kvinnorna som utmärkte sig vid den tiden, väldigt starka kvinnor som protesterade mot männens dominans på ett lysande sätt. En blev till och med bränd på bål.
Boken är upplagd med en mängd korta kapitel.
– Det blev bara så. Jag vänder mig till den allmänt kulturintresserade.
Den mest utförliga boken i ämnet skrevs av Monika Asztalos som är docent, den kom på 1990-talet, men är inte särskilt lättillgänglig, framhåller han och den ingår i den litteraturlista som avslutar hans egen bok.
Johannes Ekman är Nackabaserad och konstaterar:
– Nu är det längesen jag var på Gotland. Men jag vill komma dit snart igen, när det släpper.