Ny bok
Petter Alexis Askegren
Min plats på jorden – Koster
Norstedts
I sin nya bok, som kom några månader innan den senaste skivan, Varholmsgatan, berättar hiphopartisten Petter om platsen på jorden där han hittar harmoni. Bland vänner, salta vindar och – hyggligt med skaldjur på tallriken. Och, spoiler alert, vilket ju skedde redan i bokens undertitel, det handlar om ö-liv – men inte om Gotland.
Det rör sig i stället om öarna allra längs ut i väster, Kosteröarna, där Petter tillbringade somrarna som barn och som han sedan återvänt till som vuxen. Boken är en bildrik kärleksförklaring till Koster, där Petter med familj har hus på den större av de båda huvudöarna, alltså Sydkoster.
"Kosteröarna beskrivs ofta som en otroligt vacker plats, och det är det verkligen", konstaterar Petter, och fortsätter: "Det finns en infrastruktur, det finns en mentalitet, en lojalitet och en kärlek på Koster som är svår att ta på." Och han menar att han här har mött några av de mest äkta människor han träffat på i sitt liv. Flera av dem skildras i boken, framför allt vännen och levnadskonstnären Kristian Brandström, som är kock, men också yrkesfiskaren Håkan Wågenius och Kosterprofilen KÅL, eller Kjell-Åke Larsson som han egentligen heter.
Petter har hus på Koster, men som vännen Håkan för länge sedan slog fast, så är han "badjävel". Varpå KÅL adderat att han heller "inte är så marin". Sånt bjuder Petter på i sin text, även om man lätt kan föreställa sig att det skaver en smula i det här frejdiga, men också stundom lite grabbiga sammanhanget. Nyckelfrågan för den definitiva sociala acceptansen på öarna, gärna ställd till den som vill kalla sig Kosterbo, är ändå; "jamen har du skottat snö här då?". Och det tror jag bestämt att Petter har.
Familjen var sommargäster i generationer och hans första sommarjobb bestod i att sälja bröd i en bod vid en av bryggorna som Kosterbåtarna från Strömstad angör. Många av resenärerna var på väg till hotell Ekenäs, som då ägdes av vännen Kristian Brandströms föräldrar.
Här blir det oerhört nära för mig, fastän jag tillhör en lite äldre generation. Men erfarenheterna av barndomssomrar på Koster, fiske, bad, sommarjobb, ungdomsförälskelser, allt det där delar vi. Och jag kom långt senare att, tillsammans med min sambo Sofie att bli året-runt-boende i nio års tid, ett stenkast från Petters släktvilla, innan vi flyttade till Vamlingbo. I slutet av det skedet drog Petter i gång ett väldigt uppskattat bidrag till aktiviteterna på öarna, i form av en spektakulär swim-run tävling.
Boken innehåller många fina bilder, signerade fotografen Ea Czyz och akvareller målade av Petters pappa. Här finns massor med recept, inte minst på fisk och skaldjur förstås, och till det har vinimportören Petter Askergren lagt sina råd om vad godsakerna ska sköljas ner med.
Bläddrar man för fort kan man få för sig att man håller en kokbok i handen. Men det man inte ska missa är de ödmjuka och varma vänporträtten, kryddade med saltstänkt humor. Här finns också några mycket underhållande historier om pojkstreck, jag hittar inget bättre ord fastän en del av dessa utförts av Petter med vänner i vuxen ålder. Den nattetida omrangeringen av ett stort antal norska segelbåtar i Ekenäs hamn är en sådan.
Minnen, anekdoter, reflektioner – det är privatpersonen Petter, inte artisten, läsaren får lära känna. Och öar längst i väster.