NY BOK
Ett plundrat kulturarv
Majvor Östergren
Eddy förlag 2022
Ett plundrat kulturarv är en tjock faktabok (447 sidor) om Majvor Östergrens livslånga kamp mot skattplundrare av gotländska skattgömmor. Även om det är en faktabok upplevde jag den bitvis som en spänningsroman. Hela tiden ligger skattplundrarna steget före och arkeologerna kan bara nödtorftigt reparera skadorna genom eftersök där enstaka mynt hittas, medan de flesta mynten redan är borta.
Skattplundrare har det alltid funnits, men med metalldetektorerna ökade plundringarna dramatiskt. Majvor var en av de första att förstå det och försökte förmå myndigheterna att förbjuda metalldetektorer, åtminstone på Gotland. Det mötte hårt motstånd från försäljare av dessa och av hobbyletare som menade att de inte bidrog till plundringar. Likaså var olika myntsamlare skeptiska till allt som kunde försvåra försäljningen av mynt.
Lite mer förvånande var att Riksantikvarieämbetet agerade så fyrkantigt. De la ut kända fyndplatser på internet och menade att de hade ett ansvar att visa var allmänheten kunde hitta dem. Att det skulle bidra till att också skattplundrare lättare hittade dit viftade de bort. De menade att om platserna blev kända skulle också allmänheten kunna skydda dem bättre.
Så blev det förstås inte. Många fyndplatser låg avskiljt och varje vår och höst hittade markägare och arkeologer nya gropar i åkrarna. Ibland så nära som 100 meter från boningshus. Skattplundrarna blev med tiden allt mer professionella och tidvis härjade utländska ligor här. På Gotland anordnade man ett nätverk där polis, andra myndigheter, LRF med flera, som samverkade i jakten på plundrare. Några engelsmän undkom med ett nödrop då polisen inte hittade varken metalldetektorer eller mynt i deras bil. Lite senare grävdes det de gömt fram av en rabbis, men då var de skyldiga redan långt från rättvisans armar.
År 2009 fick arkeologer och polisen ett genombrott. Snart efter en skattplundring gjorde arkeologer eftersök och hittade ett unikt krucifix en bit ifrån skattgömman. Det fattades en del som troligen följt med plogen en bit och därmed hamnat utanför plundrarnas sökområde.
Bara dagar senare tick länsstyrelsen på Gotland ett tips om att en del av ett krucifix var till salu hos en mynthandlare. Det var just den delen som fattades. Polisen fick nu, med hjälp av arkeologer på länsstyrelsen, fullt upp med att utreda det hela. Till sist kunde tre män dömas för stölden.
Detta var precis det som Major Östergren och andra varnat för under många år och som myntsamlare, Riksantikvarieämbetet och flera länsstyrelser på fastlandet blundat för.
Skattplundringarna har numera minskat i omfattning, men ännu finns det ljusskygga personer som letar skatter. Det görs mer och mer professionellt och gropar de grävt täcks över ordentligt innan de lämnar platsen.
Idag är Majvor pensionär, men omsorgen om Gotland skatter finns kvar hos henne.
Boken är väl värd att läsa, både för de arkeologiskt intresserade, men även för en allmänhet som här kan få en inblick i hur det var utanför de stora tidningsrubrikerna om skattplundringen på Gotland.
FOTNOT: Majvor Östergren är i grunden arkeolog. Hon har varit verksam vid Ragu, som landsantikvarie vid Länsmuseet på Gotland och har även arbetat vid Länsstyrelsen på Gotland.