Om vi dechiffrerar denna något kryptiska information hamnar vi i en bok med hundra dagsverser i skilda ämnen författade på gutamål av författaren och tidigare GA-journalisten Roland Olsson. "Astäuen" är hans pseudonym i dessa sammanhang och betyder "grannen".
I och med denna bok tar han åter upp något han höll på med mycket tidigt i sin skrivande karriär.
– Jag började skriva dagsverser i Gotlands Allehanda på 1960-talet. Då var jag ännu inte engagerad i tidningen utan gick på gymnasiet.
Han hade då läst dagsverser i tidningen författade av Allfåns (Risto Leino), som längre fram skulle bli hans skrivarkompis.
– Men hans dagsverser upphörde plötsligt och då tänkte jag att jag att jag skulle försöka själv, berättar Roland om starten.
Han sände in några och de publicerades. Signaturen, då den något längre Astäuens rängi (grannens gård), fick han av tidningens dåvarande nattredaktör Göte Nilsson. Och många publicerade dagsverser blev det.
– 600-700 stycken skrev jag.
Sen blev han fast anställd på GA och versförfattandet upphörde. Eller tog en lång paus. Fram till "återfallet" som han kallar det.
– 50 år efteråt tog jag upp det igen.
Roland Olsson provade med att lägga upp en vers per dag i en månad på nätet och beslutade att utveckla det hela till en bok. Han valde bland 125 skrivna och tog också med några stycken av sina gamla alster. Samtliga upplagda efter samma mönster: Vers på höger sida och kommentarer/bilder på den vänstra. Och versen alltid enligt modell: Två strofer om fyra rader i varje med rim.
Avslutningsvis kommer författaren med sina tankar om antalet, hundra. "Hundre versar vidd ja att de skudd blei, När boki nå jär skrivi da veilar ja äut, gladar sum en spelman för ja kan se, att de blai prässeis hundre förrän boki to släut".
Men Roland Olsson vill mer än bara roa läsaren. Han vill göra det enklare för den intresserade att ta till sig skrivet gutamål och att kortare meningar med rim då är lättare att ta sig igenom än längre historier.
– Egentligen är det ju vansinne att ge ut vers på ett språk som inte finns. Men det finns ett intresse, inte minst bland sommargotlänningar och inflyttade.
Volymen är utgiven på det egna förlaget Astäuens prat och tryck. Och fler böcker lär det bli.
– Jag har material liggande från två tidigare (som bygger på äldre tidningsnyheter). Det blir kanske i samma stil, det får jag fundera på.