– Det här hör till de otrevligare delarna av yrket. Men vi har inte oändligt utrymme, så gallring är en nödvändighet, säger Isabelle Wårfors, bibliotekarie på Klintehamns bibliotek.
Hon och biblioteksassistenten Viveka Falck har rensat bland hyllorna och i magasinet så länge de arbetat där. Omständigheterna kring den senaste utgallringen var ändå speciella.
Filialen i Klintehamn blir snart den första på ön att införa det internationella katalogiseringssystemet DDK, som ersätter det svenska SAB-systemet (Mer om det i faktarutan).
Bibliotekets 4 000 fackböcker måste därför förses med en DDK-kod.
– Det är inte så att vi gör oss av med litteratur bara för att vi byter system. För att undvika att märka om böcker som ändå ska bort passade vi på att ta en rejäl vårstädning nu, säger Isabelle Wårfors.
Hur går det till då? Vad är det som avgör om en bok får stanna i hyllan? En av faktorerna är uppenbar: Att den lånas ut för sällan.
– Där har vi stor hjälp av datorerna. I dem kan vi snabbt ta reda på utlåningsstatistiken, säger Isabelle Wårfors.
Men det finns också andra aspekter att ta hänsyn till. Bokens skick, till exempel.
Dessutom har digitaliseringen gjort att vissa typer av litteratur blivit överflödiga på biblioteken.
– Uppslagsverk fyller exempelvis inte samma funktion i dag som förr. Om man vill ha reda på hur högt Eiffeltornet är, så hittar man svaret på Wikipedia. Samma sak kan sägas om lagböcker. Medicinska lexikon brukar också renas bort och bytas ut mot nyare relativt snabbt, eftersom det är viktigt att de innehåller relevant och uppdaterad information, säger Isabelle Wårfors.
Somliga böcker får så klart en snällare bedömning, som gotlandica och annat som har med bygden att göra.
– Om vi sitter på det sista exemplaret av en bok, då behåller vi i regel den. Men det motsatta sker också. Vissa böcker behövs kanske bara i ett exemplar på ön – jag menar det tar ju bara någon enstaka dag att skicka en bok från ett bibliotek till ett annat, säger Isabelle Wårfors.
Så här långt har vi hållit oss någorlunda till det faktamässiga och objektiva.
Det är ingen slump att det är Isabelle, och inte hennes kollega Viveka, som hittills fört bibliotekets talan. Om Isabelle är förnuftet, så är Viveka känslan. Själv använder Viveka ett annat ord.
– Du är, hur ska jag säga ... mindre sentimental, säger hon om Isabelle.
När hon pratar om att sortera bort böcker låter det lite som att skicka ett djur till slakt.
– Det är något jobbigt med det, jag kan inte förklara varför, säger Viveka, som erkänner att hon av den anledningen överlåtit mycket av gallringen till sin kollega.
Isabelle tycks inte ha något emot det, för när man gallrar måste båda delarna få finnas med, såväl förnuft som känsla – så långt är de överens.
– Ibland styr det subjektiva. Om jag blivit berörd av någon bok, då vill jag så klart ha kvar den i hyllan. Och det är inget konstigt egentligen. Som bibliotekarie är det mitt jobb att förmedla böcker och mina upplevelser av dem. Så man kommer inte ifrån det subjektiva, säger Viveka.
Finns det någon bok du har ”räddat”?
– Hur var det Isabelle? ”Hohaj” av Elisabeth Rynell ville väl du egentligen ta bort? Den som är så fin.
Just den striden gick känslan alltså segrande ur.
